Att återfinna meningen

Hamnade på en vacker blogg, när jag kollade Freshly pressed i min läsare, The Parker Five. En gång i tiden var de fem tills en ny skolskjutning inträffade, The Sandy Hook Elementary School shooting. 14 december 2012. Adam Lanza, 20, först sköt sin mamma i deras hem innan han begav sig till skolan, skjöt 20 elever och 6 ur personalen innan han slutligen tog sitt eget liv. Näst efter Virginia Tech massacre där 32 personer sköts och 17 skadades.

The Parker Five förlorade sin dotter Emelie, hon gick i första klass.

Att förlora ett barn måste vara den största av förluster, en helt obegriplig känsla, så ofattbart smärtsam. Jag har vänner som förlorat barn och jag beundrar deras styrka att lyckas ställa sig upp igen, att få benen att gå framåt i livet fast hjärtat rymmer så mycket smärta. Men jag har förstått att minnen av att få lära känna en fantastisk människa kanske inte läker men lindrar en del smärta.

Vi brottas alla med känslan av att inte räcka till alla dagar, att vi kunde gjort mer. Vi vill ge våra barn allt och ibland får vi dåligt samvete när vi säger nej just för att de blir besvikna och ledsna, ibland blir vi rädda att något ska hända och det inte kommer ett nytt tillfälle att ge allt. Att vi ska förlora det värdefullaste vi har. Och ibland händer det, ett barn förloras för alltid. Minnen fryser och tiden kommer för alltid att stå stilla. När C försvann i skogen, drygt 3 år gammal så stannade världen upp och jag slutade andas. För en kort stund slutade allt att hända och världen tystnade, nästa ögonblick var jag ute på parkeringen på väg hem från jobbet i en hastighet som skulle gett mig ofattbara böter. Vi slutar tänka när vi möts av det otänkbara. Några år senare går M vilse i skogen med några vänner, tiden innan vi får mobilkontakt var evighetslång och den kyliga rädslan densamma. Men jag körde inte bilen utan en sammanbiten mormor körde, utan frågor ändrades planerna och tjejerna dök upp frusna och ledsna på en snöklädd kulle där vi mötte upp med polis och anhöriga. Hur gamla de än blir så är rädslan densamma, förlamande och iskallt fokuserad på samma gång.

Människor faller som korthus när sorgen träffar livet och sveper med sig meningen till allt. Energin skingras med vinden och det som förut var stabilt knäcks som torra trädstickor. Inget som förut var viktigt behåller sin betydelse, där substans fanns träder tomrum in döljer allt med tunga draperier av förlamande sorg.

Jag beundrar verkligen de människor som ändå finner en ny mening mitt i allt tomrum, som på nytt orkar gå vidare och möta livet. The Parker Five är sådana människor, jag rekommenderar varmt ett besök. Vackert, mäktigt, smärtsamt och oändligt kärleksfullt skriver Alissa och Robbie om sin familj, sitt liv och meningen med livet. Men också om sorg, skuld och hopp. Vackra minnen blandas med gränslös saknad och mitt i all svärta finns gnistrande guld. Fler borde hitta deras blogg för att finna gemenskap och styrka. Jag skulle vilja länka till alla inlägg och några olika blev det men det som fångade mitt hjärta var Guilt som har en helt fantastisk andemening. Läs den och världen kommer se annorlunda ut, jag lovar.

Annonser

2 reaktioner på ”Att återfinna meningen

  1. Och jag beundrar dig som vågar och orkar försöka förstå hur det känns! Jag hittade ett gammal blogginlägg från det att Alfred var liten, där jag skrev om rädslan att förlora ett barn. Hur jag inte ens orkade tänka tanken. Då hade jag ingen aning om vad framtiden skulle komma med…
    Kram!

    Gilla

    1. Om jag inte orkar tänka det hur orkar andra leva med det? Så är mitt sätt att se på det. Minns fortfarande när jag mötte S-J och Alfred medan Freja fanns på affären, de handlade som vilken pappa och son som helst. Det var då abstrakt men ändå så starkt att se livet som obarmhärtigt rullar på. Att vi endera kan välja att sluta leva eller finna ett sätt att leva med vetskapen. ”Life is for the living” hörde jag för många år sedan och det ligger mycket i det:) Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s