Jag är rädd att bli gammal…

Inte för rynkor, gråa hår eller att ungdomen försvinner. Ingen ska vara 20 i evighet vilket låter mer som en välsignelse än en plåga. Men hur kommer jag att må? Vilket liv kommer jag att få som gammal? Kommer jag få leva med smärtor som ingen lyssnar på eller som mina anhöriga inte förstår? Kommer jag skuldsätta min släkt pga min ålder? Kommer jag dö ensam och ligga i åratal utan saknad?

Jag är rädd för att bli gammal för det verkar inte vara ett liv längre, det verkar vara inkassering av alla skulder för dumheter vi gjort under livet och de som vi kan komma att göra under flera liv framåt. Ålderdom är inte längre en respekterad tid utan en skärseld ingen önskar sig och jag förstår varför ättestupet uppfanns. För det fanns inget att hämta under äldre dagar, speciellt inte för sämre lottade.

Ändå vet jag att det finns bra äldreboenden. Bra vård och lyckliga äldre som lever utan smärta med familj och vänner, som dör omgivna av kärlek i lugna rum. Det finns en ålderdom att önska, men det verkar delas ut på roulette vem den tillfaller. De äldre är grunden vi bygger våra liv på, våra barn är de vi bygger liv för. Men utan en grund kan ingen byggnad stå och det ska vi värna om, respektera. Berömma. Vi har generationer bakom oss att tacka för de liv vi lever idag, för den teknik som underlättar våra liv, för den trafik som tar oss genom livet och för de lagar som skyddar oss. Tackar vi genom att värna om våra äldre eller slänger vi bort nyckeln och låtsas som om ålderdom inte fanns?

Det finns äldre som har anhöriga men inte får besök, de som får slåss för sina egna privata behov mot giriga släktingar som bevakar sitt arv. Det finns äldre som bara ligger eller sitter dagarna i ända och väntar på att dagarna ska ta slut. Vi kommer alla bli äldre och visst ibland binder vi ris till våra egna ryggar genom för mycket stolthet och dåliga handlingar. När åldern tar ut sitt rätt skär lien ofta bort en rejäl del socialt umgänge, ibland pga våra egna styvnackade beslut. Men inte alltid, ibland faller klingan där bara goda händelser skett.

Livet är grymt sägs det men efter nyheterna de senaste dagarna känns det som om ålderdomen är grymmare än allt livet kan uppbåda för vi kan inte värja oss. Ibland förlorar vi inte bara rörelse som äldre utan även talet, förmågan att kommunicera. Tänk er ett liv med smärta utan att kunna tala om att du har mer ont än en människa kan uthärda? Vilket helvete är större än det?

De som verkligen värnar om äldre borde lyftas fram mer som Gästhemmet Edsby Slott i Upplands Väsby, min mamma jobbar där på en vacker plats där äldre får åldras under vördnad. Som äldre ska vårdas när det krävs vård.

Jag önskar det fanns fler bra äldreboenden och jag önskar absolut att ledningen för Attendo och de okunniga från Pålsjö Park får åldras under sin egen vård i sin egen verksamhet. Kanske förstår de då vikten av att vårda äldre och värna om de som lagt grunden för våra liv idag…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s