Ung, outbildad och tänker skaffa barn? Smart brud!

Då är det några saker du bör tänka på. Det vet jag nu, ingen berättade det när jag var 23 och tänkte samma sak. Kändes som en bra idé då att liksom bli klar med barn först och resten senare. Om jag kunde skulle jag åka tillbaka till mitt unga jag och ge henne en bitchslap för att hon inte gav sig själv en chans först. Nej, inte för att jag ångrar mina barn. Korkat att ens tänka, jag bara ångrar min ålder som jag idag vet borde varit närmare 30 för att ge bättre utdelning rent praktiskt och ekonomiskt.

Men i alla fall, saker att tänka på!

1. Du bör vara helst säker på att du kan ha en livslång relation med pappan, även om eller när det tar slut så kommer ni ha mycket kontakt mer eller mindre frivilligt. Ni behöver inte älska varandra livet ut men ska kunna föra ett normalt samtal under födelsedagskalas, julaftnar, andra högtider och mindre släktståhej utan att slänga möbler mot varandra. Förgiftning, baktaleri eller använda barnen mot varandra är också totalt förbjudet! Kan du leva med hans föräldrar är det verkligen ypperligt för de kommer du ju onekligen har kontakt med. Pappa och släktingar är ju lite ett barns rättigheter (i normala fall, vi utelämnar det extrema här) oavsett om du anser din svärmor vara en hagga eller en ängel. Hon är farmor.
Och om du skulle bli singel förälder så kan jag tala om att det inte finns något bättre knep att få intressanta män att försvinna. Säg att du har barn och de backar, är pappan helt frånvarande och du är 100% mamma så kommer de redan att springa innan du kommer till punkt. När du är tonårsmamma och singel är den upplysningen mer avskräckande än att säga att du har gonorré…så du bör kunna leva singel länge och lära dig trolla med knäna för att få ihop vardagen.

2. Föreställ dig ca 20 år med samma man. Alla hans olater, sportkärlek eller sporthat, knepiga matvanor, skumma planer som du inte fattar vitsen med, hans knepiga och absolut i allra högsta grad helt oförstående singelvänner av manligt kön och hans plan på att vara med i bilden hela livet ut. Föreställ dig nu motsatsen. SIngel med småbarn, med skolbarn, med tonårsbarn, med halvt vuxna barn. Jobba heltid, sköta hem, ta hand om barn, utveckla dig själv (ha ha ha, eller hur…), singelvänner som lever nattliv när du torkar mjölk kräk och går till sängs när du stiger upp kring 5-snåret, leva utan nagellack och fixat hår i vääääldigt många år och vänj dig vid tanken att pannkaka med glass är värsta lyxmaten! Du har nämligen ingen ångerrätt oavsett om karln stannar eller inte. Nu menar jag inte att han inte har ansvar bara det att vi pratar om unga mammor inte pappor. De kan bara vända på texten för de har exakt samma ansvar och ingen ångerrätt.

3. Dröm dig bort till en föräldraledighet med exotiska stränder, du smuttar på en läcker drink i en ännu läckrare bikini medan barnen sitter snällt bredvid och är bedårande söta i flera timmar. Ni vandrar mot restaurangen ihop och barnen sover tysta medan ni njuter av middagen i flera timmar och har tid för varandra. Väl hemma i vardagen så går du timslånga promenader med väninnor eller så latte fikar ni medan barnen bara sover eller leker snällt på golvet. Du och din partner delar jämnt på vardagssysslorna så båda hinner vila och ta igen sig efter en lång dag. På kvällarna sitter ni och pratar om livet, tittar nyförälskat på varandra och bara suckar över hur lyckliga ni är. Och sedan lever ni lyckliga i alla era dagar….. Ok, låt oss återvända till verkligheten innan allt socker förstör tänderna! Exotiska stränder kan mycket väl komma men ligga och njuta hinner du inte för barn äter sand, skiter ner sig eller så blir de hungriga. För att inte tala om att de inte klarar av sol i mer än korta stunder för de blir lätt uttorkade. Blir du hungrig så kommer det betyda att barnen börjar bråkar ungefär exakt när din man kommer, du känner doften, börjar dreggla och då utlöses ett brandlarm i ditt barn. Byta blöja/hungrig/trött/allmänt jävla bråkig/ont i magen eller nåt annat helt logiskt. Ni får äta i omgångar ofta halvljummen mat och glöm det där romantiska pratet, det är överröstat av brandlarm. Vardag? Jodå, det går att byta av varann och gå promenader. Kaffe dricker man massor av för att kompensera all utebliven sömn varje natt i typ 1825 dagar för vid 5 års ålder brukar de börja sova liiiite bättre (fast de vill inte gå och lägga sig) och visst hinner ni prata –  om barn, mat, bråkstunder, bajs, kräk, att hemmet ser ut som om någon skakat det på ett nytt sätt varje dag och framför allt hur trötta ni är och vem som ska ta nästa natt. Titta förälskat på varandra i soffan? Försök, utmana varandra i vem som inte kommer somna precis när barnen somnat och ni äntligen kan slappna av för lite kvalitetstid! Hur det blir syskon är ibland ett mysterium…..

4. Ekonomi. Kolla priser på barnvagnar, jämför med en mindre småbil på Blocket och bli chockerad. Du kommer köpa ett antal blöjpaket varje månad, tvättlappar, salvor, amningsinlägg eller ersättning, senare även barnmat även om ni ofta gör egen så kommer det hända. För att inte tala om kläder och skor, de växer fortare än du kan ana och precis när du tar på ett plagg som sitter perfekt så är det då du vet att det kommer vara för litet nästa gång du tar fram det. I både välling och bröstmjölk finns turbojäst som gör att barnen växer mer än föräldrarnas pengar i ungefär 20 år. Så strax efter att ditt ansvar slutar så slutar de att växa! Finns inskrivet i Murphys lag om alltings jävlighet…. Dina egna kläder får du lära dig att tycka för du kommer inte ha råd att byta särskilt ofta fast du skulle behöva det. Investera dock i en parfym som täcker kräkdoft för du kommer vara omgiven av precis det under första levnadsåret. Utsvävningar som krogbesök, bio, restauranger, resor, spa, fixa naglarna eller köpa dyra handväskor. Lägg det på drömhyllan, du kommer få prioritera om dina kostnader rejält. Tänk lyxfällan och gör dig beredd.

5. Vill du ha egen tid på gymmet, långa ostörda middagar med vänner, läsa böcker, utvecklas karriärmässigt och njuta av en hel kaffekopp? Det vill vi alla men det vi får är att träna genom att plocka leksaker och gå timslånga promenader, middagarna kommer avbrytas hela tiden men du lär dig göra flera saker samtidigt som att äta och vyssja barn samtidigt, läsa böcker om barnskötsel, utvecklas i karriären om väldigt många år (typ när barnen går i mellanstadiet och du är lite mindre trött) och kaffe går att värma i micron.

Oj, bitter tonårsmorsa tänker du. Inte det minsta, mest fascinerad över att jag hör unga tjejer vara lika naiva som oss andra när de drömmer om barn. Tänk efter först, inte på hur söta barn är eller hur mycket ni älskar er partner. Tänk på vart ni vill först och vad ni vill ha bagaget innan ni skaffar barn. Tänk på vilken förebild ni vill vara. Bli ingen bitter rödvinsmorsa som sörjer ungdomen som försvann, ni väljer själva era liv. Jag valde att göra allt jag kan eftersom det inte finns ångerrätt på barn men vill man så kan man men inte fan har det varit enkelt! Ge er själva en chans och skaffa ett liv först, lär er älska er själva och bygg en ekonomisk grund att stå på. Och tro mig, du kommer älska även den 50:e hopplösa killen du älskar och tycka att han passar perfekt. Oavsett hur perfekt han är så är det hans nackdelar du ska kunna leva med inte hans fördelar. Var en smart brud och ge dig själv ett liv innan du skapar liv.

Annonser

3 reaktioner på ”Ung, outbildad och tänker skaffa barn? Smart brud!

  1. Åh, du underbara människa! Hittade precis din blogg och blir varm i hela kroppen när jag läst ett par sidor, den där känslan som säger klick och man vet att här, här kommer jag få goda råd och andra perspektiv. Även fast vi lever helt olika liv, antar efter inlägget, att du är runt 30 år, så hittar man saker som man relaterar till ibland.

    Sökte på ”skaffa barn outbildad” på google och på så vis hamnade jag här. En av mina närmsta vänner har precis fått reda på att hon är gravid, med en kille hon har varit tillsammans med i 8 månader (vi blir 22 i år, killen 24) Hon lutar mot att behålla, men jag, som den glappkäftiga personen som alltid måste lägga näsan i blöt jag är, försöker få henne att se saker ur min och våra vänners synvinkel. Väldigt egoistiskt, då det är deras förhållande och deras beslut, men då de bara känt varandra i 10 månader så känns det ändå att man borde ge en input. De är fortfarande i förälskelsefasen, där allt är på rosa moln, och det gör mig orolig. Jag har hört och sett många par som skaffat barn tidigt, separera efter några år men likväl känner jag ett par som skaffade barn efter 4 månader tillsammans och nu är de inne på sitt 6 år, gifta och lyckliga.

    Klart jag stöttar henne i hennes beslut, dock så känner jag mig som en otroligt kass vän just nu och vill bara hänvisa henne till detta inlägg. Vårt lilla gäng är otroligt barnkära och vill så gärna ha barn, men det är skrämmande hur de tankarna snabbt byts ut mot vilka klackar man ska på sig i helgens bravader, eller vilken kille man vill ligga med. Att festa och träffa nya människor, resa och bara leva är så viktigt för oss just nu och det var det för henne med. Vi känner henne och hon är en riktig partyprinsessa som alltid ville ut på galej, det är också därför vi försöker få henne på andra tankar då vi är rädda att hon om några år kommer bli en rödvinsmorsa som är bitter över hennes förlorade ungdomsår.

    Enligt henne så är hon mogen och redo, att resa och ha kul inte tar slut ifall hon väljer att behålla. Att hon ändå kan göra alla de sakerna med barn.

    Självklart tar inte livet slut, men jag tror ändå att ett nytt liv börjar. Ett helt nytt kapitel med helt andra prioriteringar, och ett liv där man måste anpassa varje steg efter barnet. Hon och hennes kille anser att de bara kan lämna bebisen hos mor- eller farföräldrarna en natt eller två om de känner för att åka på en weekend, ta in på spa eller vara ute med kompisarna. Och det gör mig orolig.

    Vet att vi som hennes vänner borde stötta henne till 110, och inte lägga näsan i blöt och inte försöka röra om i grytan. Men man vill ju ändå att hon ska förstå att livet inte kommer förbli som det är utan barn, utan att det blir ett annat. Medan hon torkar bort kräk och vi dansar på borden.
    Eller så är det bara vi, hennes vänner, som bara inte kan förstå hur snabbt åren har gått och alla på ett eller annat sätt är påväg att växa upp.

    Gilla

    1. Tack för dina fantastiska komplimanger!:) (jag är 37;))

      Och visst har du rätt! Det är ett helt nytt liv, innan och efter barn kom. Det går inte att jämföra med att leva själv utan ansvar för en ny och oskyddad människa:) Många klarar livet som ung förälder galant men det kräver ansvar och hårda prioriteringar, inget snack om saken. Partykvällar får komma senare liksom klackarna efter välling och blöjor.

      Barn är rara och det är svårt att veta när man är mogen. En riktig vän gör som du, vågar ifrågasätta inte dekorerar världen i guld för det handlar om 18 år av ansvar och ett liv av oro.

      Min äldsta är 13 år nu, fyller 14 till sommaren. Jag önskar henne allt utom att bli ung mamma för jag önskar henne först och främst ett liv av kunskap och nyfikenhet som hon kan dela med ev barn. Allt går att lösa, absolut, men ett beslut att skaffa barn kräver goda grunder. Bättre än mina.

      Jag önskar jag haft din förmåga att ifrågasätta mognad och realism när jag var 23. Att tänka 13 år framåt inte 1 år framåt när barnen fortfarande är söta:)
      Lycka till!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s