Medan jag sov…

så förändrades världen. Väcktes kl 11 av dörrklockan och en vän till C. Sovmorgon Deluxe! Men nu sov ju C hos en vän och M hos en annan vän så jag drog till Vampires Lounge, själv och på gott humör. Det värsta som kunde hända var ju att jag hade tråkigt i en skön bar med fantastisk drinkar än i min soffa med mindre fantastiska drinkar. Vad fanns att förlora? Det gäller att ta chanser när de oväntat dyker upp och jag kan inte leva efter vad andra kan, vill eller ska. Det var jag som ville ut, se lite nattliv, smutta på drinkar och bara njuta av att jag kunde välja att bara dra så där. Falla för en impuls och sticka iväg med ett pendeltåg. Vilken fantastisk och busig möjlighet för en morsa som håller himlen själv på axlarna. Grymt läcker tanke!!! Så jag tog pendeln och fick en trevlig kväll!

Kompisen drog till vännen för att leka med C. Skakar sömnen ur huvudet och funderar på gymmet. Uppdaterar FB, brukar vara lite same old…. Så kommer de tillbaka, C och hennes vän. Nu är de borta igen. Som en vindpust. Sitter här och vaknar upp i en ny värld. Lite annorlunda och okänd, smakar på den lite medan jag funderar på frukost. Smeker tanken om att gå till gymmet, borde funka idag.

”Får jag åka till ett vattenland?” Meningen följdes av ett skyfall av bokstäver och kvitter, pussar och kramar. Det första hon sa när hon virvlade in genom dörren och sa ”God morgon”. Tittar fascinerat på henne. Min underbara dotter. Vem är det här tänkte jag? Min lilla tjej är så stor. Hon har humörsvängningar värre än aprilväder men är oftast en fantastiskt positiv tjej. Glad och viljestark. Nu är hon också rätt stor. Hennes syster är 13 och står redan rätt stadigt på egna ben med smärre justeringar i balans och planering. Och humörsvängningar som kräver utökat skydd för olycksfall i hemförsäkringen (införskaffat, check!!!) Kanske lite rättsskydd vore bra med….

Fram och tillbaka skuttar hon på, pratar oavbrutet, hämtar saker, visar saker, berättar om Cypern och diverse oväsentliga saker. Hennes vän följer efter, lyssnar, berömmer vår ommöblering. Mina och andras barn har lärt sig artighet och det är lika vackert varje gång. Så tar C sin packade väska och virvlar ut genom dörren igen. Lycklig, förväntansfull och så otroligt stor. Hur gick det till? Nyss var hon typ 3. Envis som synden, arg som ett inferno och fullständigt underbar. Nu är hon 8, envis som synden, arg som ett inferno och fortfarande fullständigt underbar. Men hon är större, klarar sig mer själv och börjar söka sig utåt hon med. Står i hallen med tystnaden som kramar mig sakta. En underbar vän i ett rasande livligt liv med tonårsbarn och snart tonårsbarn. Pulsen är ofta hög, intensiv och krävande. Stunder av tystnad är en sötma lika underbar som glas kallt vatten en het sommardag. Om jag är rädd för att vara själv? Nej, jag upptäcker en ny värld bara. En annorlunda värld.

Medan jag sov blev världen en väldigt konstig plats, lite okänd. Jag sitter här själv, van att alltid, alltid ha någon att fixa saker för. Ett barn att alltid planera efter och nu idag har jag inte det. Båda mina tjejer är med vänner och upplever saker på egen hand. Framför mig breder världen ut sig, full av gnistrande möjligheter. Det är inte lika gropigt längre, inte lika många hinder eller fallgropar. Medan jag sov lade någon asfalt på min väg framåt genom livet och jag kan liksom gå lite hur jag vill. Trevar med händerna på den nya världen som doftar ljuvligt av förtjänst och framgång blandat med minnen och hisnande upplevelser. Det finns något som heter ”Egen tid” mitt på vägen, mycket större än förut. Petar på den. Den gungar av rörelsen som Jello. Den är min och den är vacker. Medan jag sov och barnen blev äldre så skiftades tiden och nu dyker det upp fler ögonblick av oplanerad egen tid för mig. Jag är inte det minsta förberedd känns det som, har inga planer och står fortfarande gapande och fullständigt lyrisk när det händer. Livet utvecklas alltid oväntat men underbart…

När händerna fylls av diamanter ska man vördnadsfullt njuta av insikten innan de används… ”You take the blue pill – the story ends” hör jag i tankarna och undrar om The Matrix är på riktigt eller om jag ska vakna snart. Nyper mig i armen. Är livet på väg längs en ny väg? Tog inte jag det röda pillret för länge sedan? Det här måste vara den riktiga världen fast den känns rätt ny och obekant för mig.

Te, rosta mackor. Frukost i soffan. Svänger livet så är det bara att luta sig i kurvorna och skrika av lycka! High five på mig själv, mina döttrar är ett fantastiskt bevis på att all kraft jag använt på att engagera mig gav mig en ny värld att leva i, en underbar värld med 2 imponerade döttrar! Det ni!!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s