Min hall fylls av röster och tystnaden virvlar bort…

De skrattar, småskriker, kvittrar, pratar, höjer rösten, alla i munnen på varandra. Kläder slängs omkring, skor dunsar och snart väller barn in. Blöta kläder hängs upp, mobiler plockas fram, kläder byts och lägenheten väller över av liv. Ändå är det bara C som är min dotter och M är ute med vänner som den tonåring hon är. Nästa generation börjar träda fram, lillasyster börjar växa upp. Jag ser på livligheten, lyssnar på fnittret som studsar mellan väggarna och minns hur det började när vi flyttade ner. Innan den bunten tjejer fyllde 13 och blev tonåringar. Då var de fnittriga 10-åringar. Den historien började med tårar.

De vältrar sig ner i soffan framför Grinchen, pizza på bordet och saft, mobilerna är med, filtar finns, ljus är tända överallt. Jag ser hur små/stora de är, hur de växer framför mig. Snart sitter nästa generation tonåringar i min soffa, eller ligger kors och tvärs då. Livet är så fullt av liv, så fullt av vänskap. Så var det inte under de första åren när vi flyttade ner, då var det bara vi tre som sakta började finna ett nytt liv. Så var det inte heller när jag var barn. Då var det inte så här livligt, inte så här många vänner som kom och gick. Jag var mest själv och hos mina vänner betraktade ofta de vuxna oss som utomjordingar. Små konstiga varelser med andra rutiner och andra vanor, kände mig inte hemma hos nån förrän jag hamnade på gymnasiet och fann verkliga vänner för livet.

I mitt hem är alla döttrarnas vänner välkomna även om mina de själva inte skulle vara hemma just då, mitt hem ska vara en trygg plats för mina döttrar men också för deras vänner. Ibland behöver man andas från sina föräldrar och det kan man göra hos mig precis som föräldrar ibland behöver andas från sina barn för att samla kraft. Numera är det vardag att någon sover över eller att någon dotter sover över hos en vän, helg som vardag. De har ett rikt socialt liv som jag uppmuntrar och ofta deltar i, inte som pekpinne och inte som ”vän”. Det blir fånigt när vuxna försöker bli tonåringar och stelt när de ska tillrättavisa allt. Jag föredrar att betrakta deras liv, se deras lösningar, konflikter som jag lägger mig i när de barkar iväg käpprätt åt pipsvängen (då är det kafferåd i mitt kök) och jag uppskattar att se de små detaljerna i deras liv. Hitta spännande saker jag inte sett förut och mindre spännande sockar och kläder i min soffa, på golvet, i hallen och lite så där. Eller handskar i frysen då.

Men livet ska vara precis så här, fyllt av skratt och underbara barn!

20131206-210850.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s