”Det här är J, hon ska sova över här…”

säger M när jag kommer hem efter jobbet. Jag tittar på min dotter som sitter i soffan med ett blont yrväder bredvid sig. Rådjursögonen blinkar, hon ler blygt och säger hej. Det här är den beryktade J som min dotter gråtit över och förbannat sedan hon började skolan i Märsta. Det var J hit och J dit varje kväll och morgon, varje middag. För en kort stund stannar allt upp och jag funderar över vad jag ska göra nu. Ska jag be henne gå för min dotter har varit så ledsen eller ska jag låta henne stanna för att se varför de inte kan sluta umgås fast det så ofta slutar i tårar? Min kunskap om det här var verkligen ensidig eftersom jag bara hört min dotters version och inte sett det själv, jag har inte varit med i skolan och sett allt. De flesta skulle valt att stå blint vid sin dotters sida, stötta sig på erfarenheten av alla tårar, all irritation. Men jag är nyfiken på hur hon hamnat i min soffa om hon är så jobbig, det var en minst sagt annorlunda vändning. Människor är sällan precis så som andra säger att de är, det är alltid bättre att skaffa en egen uppfattning om människor. Oavsett vad man får uppleva.
I det ögonblicket, i min hall, tar jag ett beslut som har visat sig vara ett av de bästa beslut jag någonsin tagit för mitt liv skulle aldrig mer bli som förr igen. Det fanns ett liv innan J och ett liv efter, livet innan var tyst och stilla. Livet med J och hennes familj är varmt, livligt, mer omväxlande än aprilväder och fantastiskt kärleksfullt! Tråkigt finns liksom inte med på dagordningen…

Nyfiken som få undersökte och undersöker hon varje vrå i vårt hem. Få saker undgår henne. Ingen fråga är tabu, tassar aldrig på äggskal utan är uppfriskande rättfram. Min mat älskade hon och gör oftast fortfarande liksom alla mina döttrars vänner, de är alltid välkomna gäster vid mitt bord. Efter J blev de fler och mitt hem är rätt ofta ett livligt hem fyllt av skratt, buller och stoj. Ibland kliver man in i bland läxböcker, ibland i ett världskrig som skulle få krigsherrar att räcka vit flagg, ibland är det tyst för de sover lite varstans efter en sen filmkväll.

Livligheten klev in genom dörren med buller och bång när J dök upp. Stridigheterna i skolan fortsatte och det var många samtal med det trevliga resultatet att jag fick en god vän i hennes mamma. Till ytan vass men inuti mjuk som persika, till stor del min motsats. Där hon får panik är jag lugn och tvärtom. De träter, de har slagits, gråtit, skrattat, upplevt, njutit, oroats, gått vilse….listan kan göras lång. Fortfarande kan de vara jordens ovänner på tisdag, sova hos varann på onsdag för att sedan bråka igen på torsdag. Gränserna mellan krig och fred suddas ut. Alla vindar hinner blåsa under en och samma dag, kavlugnt till full storm som mojnar till en mild bris under kvällen. Och så fortsätter resan med J.

Världsbilden skiftade när jag valde att lita på min dotter, in klev en familj fantastiska människor. Färgstarka, envisa och hjärtliga, alla tre (J har en helskön brorsa dessutom) och i släptåg en rad härliga vänner och släktingar. Jag fann en bundsförvant att byta barn med, rasa med när livet känns överjävligt orättvist. Vi lagar middagar och delar vin. Delar vardag och helger. Funderar på vad det är med våra barn ibland när vi inte förstår vad som sker, tonåringar som de flesta är. Jag och M är lugnare när de är dramatiska och tvärtom, det är fascinerande att uppleva.

Livet innan och efter J, just den konstrasten funderar jag ofta på när hör människor döma andra efter vad de hör. Efter ensidiga kommentarer ofta sprungna ur ilska och stundens besvikelse, hörsägen istället för egna upplevelser. Tänk vad de missar, vilka upplevelser de kunde fått, vad de kunde fått lära om sig själva. Tänk om människor vågade lita till sina barns omdöme mer när de absolut kräver att barnen ska lita på deras vuxna (ofta färgat av fördomar efter ett liv av olika upplevelser) omdöme. Om vi vill få respekt måste vi ge respekt, vi måste våga chansa lite även vi. Se om vi faktiskt lärt våra barn något eller om de bara gör som vi gör.

Att släppa taget och kliva in i stormen kan vara skrämmande men livet är inte lugnt, det är alltid i rörelse. I ständig förändring och det är omöjligt att förutse. J är en storm men hon är också livet personifierat. Impulsiv, älskvärd, smart och intuitiv. Alla borde ha någon som J i sitt liv som rör om, ser till att inget stagnerar utan hela tiden pulserar.

 

Annonser

En reaktion på ””Det här är J, hon ska sova över här…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s