En sån där kväll när man inte minns varför man gick hem…

…fast jag var åtminstone helt klar över varför jag klev upp och tog tåget in till jobbet. Då var humöret på topp och solen smög upp längs horisonten precis lagom lockande och skimrande.

Men sedan tog arbetsdagen slut, huvudet stängde ner och kroppen tog pendeln hem. Till kaos i kubik. För vem skulle diska, det saknades en tallrik. ”Varför ska jag när hon aldrig?” Eviga tomgångsbråk om vem som gör vad, mest, när, varför eller hur. Precis….Zzzzzzz. Ber om ursäkt för att hushållsmaskinen på var på arbetet och tjänade uppehället som ger oss bostad, kläder och tydligen mat eftersom det var slut på tallrikar och maskinen var trött igår den med. Maskiner tar slut och måste laddas upp. Jag är nog en Samsung med dålig koll på appar eftersom strömmen tar slut alldeles för fort varje dag…

Efter ett mindre inbördeskrig diskades tallriken och krig nr 2 tog vid om vem som skulle diska resten. Krigsförklaringarna hänger absolut ihop med att hushållsmaskinen bestämt sig för att delegera sysslor oftare än tidigare. Jämna ut diskrimineringen som undersöktes tidigare. Det kommer kräva tålamod det här men det blir nog bra till slut.

Till slut middag och rusa iväg till utvecklingssamtal med en tonåring som bestört tittar på mig och utbrister: ”Jag?!!!” vilket kändes som en utomordentlig början på en IUP. Katastrofsamtal kan jag bara säga. Noll förberedelse som inte gav mig mer än mindre tid att hinna saker. Så snabbt hem förbi scoutstuga där tonåringen avvek efter en kort diskussion att man inte behöver en man för att köpa hus och jag inte vill ha hus (hon vill ha ett hus, köp ett själv), hämta upp en lillasyster hos en kompis och hem för att grotta läxa.

Och diska.

Nu spelas Melodifestivalen och jag får blogga. Dagen blev kväll och snart läggdags för en brud i taget hemma hos gänget Dream Team. Hektiskt, kaosartat och livligt. Så är mitt liv som inte ryms i en box utan på 83 kvm läcker lya. När tystnaden faller så känner jag mig väldigt tillfreds med mitt liv, det är ett underbart liv. Med alla sina pikar, dalar och fullständiga magplask. Och precis därför steg jag upp, för det underbara som solen belyser varje dag. Livet!

Och snart kommer ett annat Universum hem igen, ska bli spännande att se vilket humör som kliver över tröskeln.

Och det vanliga röstfisket! Tävlingen om Veckans blogg på Besökstoppen pågår för fullt, fortsätt gärna rösta för det är en plats jag gärna pryder en vecka:)

Besökstoppen

Annonser

En reaktion på ”En sån där kväll när man inte minns varför man gick hem…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s