Vad är du för människa egentligen?

Ungefär den frågan fick jag på Harry’s igår. Eller frågan var mer korrekt: ”Så du är stadsmänniska?” Jag tittade på frågeställaren och svarade nej. Jag kan inte säga att jag är en stadsmänniska, inte en naturmänniska heller. Någon småstadsmänniska är jag absolut inte. En av mina absolut favoritplatser är havet, att se vågorna rulla in över stranden och känna huden fuktas av salt. Fast jag trivs också utmärkt liggandes på en gräsplätt och bara se blå himmel som ibland överraskas av tunna moln innan de blåser vidare. Däremot har jag ingen lust att vistas i extrem kyla eller slåss med insekter. Den påträngande känslan av att alla vet allt om alla i småstäder ger mig direkt avsmak eftersom den alltid följs av åsikter, fördömanden och synpunkter man inte bett om. Leva enligt egen vilja utan att följa oskrivna lagar är inte populärt i mindre städer. Det är något jag verkligen uppskattar med storstäder, den nästintill totala anonymiteten. Chansen eller risken att jag ska träffa på någon jag känner inne i Stockholm är direkt obefintlig. Nu tjänar jag ju på att jag inte är uppväxt inne i stadskärnan men en 1,5 miljoner människor ger en viss anonymitet ändå.

Att bosätta sig flera mil utanför bebyggelse utan närhet till butiker, sjukvård eller nöjen är för mig fullständigt otänkbart. Lika otänkbart som att köpa ett minimalt radhus där min uteplats parar sig med grannens varje dag och keramikgrodor fyller rabatterna. Jag vill inte äga en båt så jag är ju ingen båtmänniska heller, har ingen önskan om att prioritera hela mitt liv efter hästar. Hästmänniska uteslutet. Friluftsmänniska funkar inte heller för vissa väder tycker jag bäst upplevs framför National Geographics eller genom fönstret. Skjuta djur brinner jag inte för, ingen jaktmänniska. Träning ger mig fullständig frihet och harmoni men jag kan inte tänka mig att leva som stenhård renlevnadsmänniska utan att någonsin stoppa i mig saltlakrits eller njuta av mozzarellapizza och rött vin. Aldrig mer ha drinkkvällar? Skulle inte tro det. Nu åkte nykterist också helt ut genom rutan.

Varför finns det alltid en djup önskan att placera människor i olika fack? Måste jag vara en viss sorts människa? Kan jag inte bara få vara människa med många intressen och gilla många olika saker? Min dröm är en stor ljus lägenhet som har en enorm terrass med vidunderlig utsikt över en sjö och natur. När jag kliver ut ur huset vill jag ha direkt tillgång till kommunaltrafik, shopping, sjukvård, uteliv och möjligheten att springa på grusvägar. Jag vill kunna bada i en sjö utan att åka flera timmar men jag vill gärna ha ett myller av grannar där jag bor för en social närmiljö. Allt det här kommer göra att någon placerar mig i ett fack jag inte vill sitta i. Utan mer anledning än att de tycker att jag borde vara en viss sorts människa. För att se om jag matchar deras egen syn på sig själva.

Någon människa som placerar saker/människor i fack och fyrkantiga miljöer det är jag absolut inte. Kan vi inte bara sluta oss till att jag är en människa med flera intressen? Kort och gott.

20140316-163424.jpg

Annonser

2 reaktioner på ”Vad är du för människa egentligen?

  1. Varför kan man inte det – jo men visst kan man – fast nog retar det somliga!!!!
    Jag gillar också många olika saker och räknade därför mina föreningsengagemang 16st inte konstigt att min fritid inte består i att rulla tummarna och ändå tror jag att det fattas någon förening i räkningen.

    Gilla

    1. Vet precis vad du menar:) Jag är engagerad i flera olika ämnen och tycker om massa saker. Varför välja när man kan ta lite av varje!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s