Att brottas eller inte brottas, det automatiska nejet

Undrar varför vi vuxna antar att alla barn älskar det okända? Jag gör det men många vänner gör det absolut inte och barn tittar ofta tveksamt på det okända och avstår ofta. Diagnos eller inte….

Så länge han ligger stilla finns det hopp

Vi sitter vid frukostbordet. Morgon igen och som vanligt tar det orimligt lång tid att peta i sig frukosten för sonen. Hur ska man hinna äta när det finns så mycket att prata om? I sonens väska har jag hittat en lapp som jag i sanningens namn borde ha läst för några dagar sedan. Där står att hela klassen ska få prova på brottning, igår. Perfekt är min första tanke och den kommer så spontant att jag utbrister: Det var väl roligt. Det passade nog dig perfekt!

Sonen tittar på mig med en sned blick.

– Jag har inte varit på brottning.

– Nähä, säger jag. Har de andra i klassen det då?

– Ja, de åkte iväg. Men inte jag. Jag ville inte det för jag visste inte vad det var.

– Men vad sa R(Resursen) då?

– Hen sa inget så jag brottades inte.

Nu blev jag tyst…

View original post 222 fler ord

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s