När jag inte finns…

kära döttrar så hoppas jag ni fortsätter gå utan att bära med er alla mina saker och bekymmer. Ni behöver inte de bitarna. Jag önskar ni fortsätter kasta er ut i livet och ge er hän, gör de galna sakerna som jag inte alltid godkänner men i smyg avundas. Gör framför allt inte allt rätt och som man ska, låt folk skaka på huvudet lite titt som tätt för bakom stängda dörrar dansar de av lycka. Tänk inte på vad andra ska tycka jämnt för folk tycker så förbannat mycket strunt som ingen bryr sig om. Framför allt om andra.

Klä er som ni vill inte som samhället vill, det är helt ok att aldrig ha kjol om man inte vill eller rata senaste modet. Och tjejkläder finns egentligen inte eftersom män kan bära kilt eller kaftan så haka inte upp er på könsroller skapade av en rädsla för det okända. Framför allt, bekymra er inte om vad andra har på sig för de klär sig som de vill och bör få göra det. Precis som ni. Så ge respekt för att få respekt.

När ni blir kära, den dagen kommer igen, igen, igen och igen. För det brukar vara lite titt som tätt i en del åldrar och sedan lite långt mellan gångerna men känslan är ungefär densamma så sluta inte! Ge er hän, följ med, fnittra åt stjärnorna och njut av att vara lyckliga. Jag har varit lycklig många gånger men kär några mindre. Förälskad massor av gånger. Viss skillnad mellan de där känslorna. Och attraktion är den där känslan som kan få både bittra minnen och skäms minnen, men tveka inte ändå. Båda är i längden sjukt roliga:) Men kärlek är aldrig kontroll, aldrig lögner och aldrig våld. Minns det. Ibland är det viktigare att gå än att kämpa oavsett vilken smärta det orsakar. Ibland är det bara fel fast ni vill att det ska vara rätt. Sinnesförvirring och vi har alla upplevt det.

Plugga för att leva, för att kunna välja det arbete som ni vill leva med. Varje dag, minst 8 timmar om dagen, så länge ni önskar. Byt yrke, skaffa erfarenheter, upplev olika sidor av världen. Stanna inte på samma ställe i 45 år, det finns ingen anledning till det eftersom människors olika erfarenheter från olika branscher formar alla arbetsplatser till bättre arbetsplatser. Spetskompetens är bra men mångfald gör allt mycket mer spännande! Följ intresset, följ passionen och strunta i att folk nickar om andra jobb som känns trygga, säkra och ordentliga om ni känner att själen fryser när ni går dit. Själen är det som får hjärtat att dansa så håll den lycklig.

Och njut, res, upplev, lägg hur mycket pengar ni vill på att uppleva. I slutändan så minns man aldrig hur många saker man ägt men blunda och ni kommer minnas havet i Tunisien och fiskmassagen på Cypern. Kanske också en hel del ömma tår som sparkats in i stolsben men det betyder bara att ni gått en hel del i era liv och det är en god sak i det onda. Smaken av glass försvinner nog inte den heller. Ni kommer inte minnas alla gånger ni diskat men ni kommer minnas alla de gånger vi tjafsade om att alla måste diska. Ni kommer minnas de gånger ni betedde er illa så tänk på att dåliga saker ni säger också fastnar i er, inte bara hos personen som det riktas mot.

Om en vän ringer så svara, goda vänner kan man aldrig få nog av och förlusten av en vän är den svåraste förlusten av alla. Inte ens förlorad kärlek går att jämföra för kärlek går att ersätta, inte vänner. Låt magkänslan tala, den berättar när en vän är en riktig vän och när det är någon opålitlig. Ni har bra magkänsla båda två, ni har alltid fattat bra beslut vad gäller tillit. Fortsätt så, när magen är ok så är det ok. När det är fel så säger alla fibrer ifrån, lyssna då. Argumentera inte.

Och barn är et val inte ett krav eller ett tillbehör, inget som ingår i livs ekvationen utan det är ett tillval som varje människa fattar sitt eget beslut om. Eftersom jag sett er växa upp så har mest bara ett råd att ge: Huk er, ni kommer få fett jobbigt! Drick kaffe, hoppa jämfota av ilska när frustrationen vinner och ge er ut och spring när de är överdjävulskt jobbiga. Typ som jag gör när jag är trött på era fasoner. Eller låna bort till mindre uttröttade vänner så ni kan ta igen er, det finns alltid massor av människor som lever efter mottot ”barn är alltid underbara” fast de inte alltid är det. Men låt de personerna tro det och ta vara på de barnfria stunderna! Det blir bättre sedan har jag hört, jag är ju inte exakt där än fast just nu är det rätt ok. Tonår är sjukt jobbigt men sjukt intressant. Högintressant! Och läskigt, vissa dagar mer skrämmande än något annat. Ni är ju snart vuxna, kusliga känsla av enorm stolthet som bara väller fram:)

Minns ni den korkade människan som sa ”nytta först och vila sedan”? Glöm det, gäller bara ibland och det är helt ok att bara stanna upp och njuta av stunden först diska sedan. Helt ok! Fast imorgon kommer jag hålla fast vid mitt mantra om nytta först och vila sedan, bara så ni vet för det är viktigt att hålla ordning och ha koll på saker. Leva i ett snyggt och ordnat hem, inte så pedantiskt så man inte törs gå in utan att rubba det obefintliga dammet i fel ordning utan bara ordnat. Och vackert, lev vackert så ni vaknar upp och njuter varje dag av att ni bor i ett vackert hem. Det är en känsla av oslagbar lyx!

Lev livet som ni vill leva livet inte som andra tycker att ni ska leva ert liv, oavsett så vet jag att jag kommer tycka era liv är fantastiska. Ni kommer bli storslagna, bara så ni vet. Ifall ni undrar. Love U.

Det är väl på ett ungefär vad jag skulle säga, som sista råd. Fick inspirationen av en Grey’s anatomy repris där en mamma berättade sina önskningar och råd för sin dotter då hon inte skulle bli frisk. Varför säger vi inte allt vi vill säga till de vi älskar? Öppna hjärtat och bara tala, varför vänta tills det nästan är för sent? Eller tills det är för sent? Och jag säger inte det här bara på min blogg, jag säger det till mina döttrar.  Att njuta, leva, önska och våga. Tveka är ok men göra det som de vill för att slippa ångra sig för det enda man ångrar är det man aldrig gjorde eller försökte, det andra är avklarat och kanske kan bli en mindre bra erfarenhet men inte ånger. Livet är alldeles för kort för att leva strikt och militäriskt korrekt, slappna av, va lite civilt trotsig ibland och ta chanserna som kommer när de visar sig för möjligheter väntar inte. De rusar på och tar med sig endast de som vågar sträcka fram handen och hoppa på tåget. Resan handlar ju trots allt inte om att hamna på den station vi tänkt utan att se vilken station vi hamnar på. Så vad väntar ni på? Säg det ni tänkt säga, varför spara det? Det gör mer nytta hos mottagaren…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s