”Din dotter har utvecklats fantastiskt!”

När jag hör den meningen spelar det ingen roll var samtalet började eller hur mycket hon bråkat under helgen när hon var förkyld. Jag pratar ofta med min yngsta dotters skola (mail och samtal) för det händer ju saker. Fritids börjar samtalen med: ”Det har inte hänt nåt…men” och efter det kommer det ofta saker som måste hanteras. Jobbiga eller intressanta saker. Någon gång har samtalen inte börjat med ”Det har inte hänt nåt” utan att det faktiskt har hänt nåt. Som när hon ramlade ner från taket. Den meningen var fruktansvärd och det går ju inte att linda in direkt för hon hade gjort det. Klättrat upp på en pergola som står inne på skolan, tappat fotfästet och fallit handlöst rätt ner ca 2 meter och landat på rumpan. Ryggont i några dagar och koll av ryggraden samt svanken på läkarmottagningen blev resultatet av det samtalet.

Eller den gången hon ramlade ner från ett träd, det var ett fall på dryga 4 meter för jag klättrade upp och hämtade ner hennes jacka som satt fast i en gren däruppe. Så jag såg höjden innan jag gick in i skolan och hämtade en väldigt ”skrapad” dotter. Hon föll nämligen längs stammen med armarna mot stammen. Skrubbade magen, bröstkorgen, armhålor och armar. Fritidspersonalen var rasande men ändå ledsna för hon var ju inte direkt oskadd den gången heller.  Så hon fick bannor och kramar, den vanliga medicinen.

Hon är en livlig tös. Intensiv, älskvärd, smått oberäknelig, väldigt smart och högst innovativ! I hennes hjärna rör sig tankar som jag inte sett förut så hon imponerar ständigt på mig och sin storasyster. Vi gapar ofta av förvåning och det gäller att andas först och hantera det som skett innan man reagerar. Lugna minuter är inte hennes melodi.

Så pratade jag med hennes klasslärare, vi känner varandra rätt bra nu och har en bra dialog. Hon är en engagerad och fantastisk lärare! Hur lyckosamma är inte mina döttrar som båda får fantastiska lärare i grundskolan? Vi diskuterade hur det går i klassen, hennes koncentrationsförmåga, hur hon jobbar, att hon omedvetet sjunger när hon gör saker (nåt som går i vår familj för jag har samma åkomma liksom M) och hennes utveckling. Jag var lite beredd på försvar igen och förklaringar för det har varit inbördeskrig hemma igen. Vi har det lite då och då mellan länderna E, M och C. Ingen vinner och det slutar ofta med att alla dricker fredste och kollar film fast det är vardag. Men så kläcker hon ur sig hur fantastisk hon är, duktig, utvecklas imponerande, sköter sig jättebra och gör det hon ska. Att hon verkligen följer överenskommelser de har, hon lyssnar och vilka framsteg hon gör! Och det blir ju ett till av de berömda ögonblicken när kugghjulen kör fast och jag inte riktigt vet vad jag ska säga, hon lade ju i en växel när jag var beredd på backen så att säga. Växellådan brakade lite…

Sedan blir jag stolt, väldigt stolt! Över min fantastiska stormvind till dotter. Sedan blir jag rörd. Jag vet ju hur imponerande hon är men det är otroligt skönt att höra fler människor se exakt samma sak som jag. Det bästa är att min dotter vet, jag pratade med henne vid middagen och hon blev inte förvånad för hon vet att hennes lärare tycker så. Och det är en fantastisk reaktion!

Barn växer av beröm och hur jobbiga de än är ibland så förtjänar de vår absolut kravlösa kärlek och oväntade beröm. Berätta hur fantastiska de är bara för att de råkar visa sig, vänta inte tills de gör något. Barn ska få veta att de är älskade också enbart för att de finns!

I’m not that parent, my daughters are a living surprise:)
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s