Nattvandring att minnas…

”Hellre någon sen natt mitt i veckan än många sömnlösa nätter i flera år” är mitt svar på varför jag ofta går och möter när de drar runt på byn. Något som de delger mig att alla föräldrar inte gör av olika skäl, men jag gör. Frivilligt. Förutom att jag får en promenad titt som tätt ibland rätt långa sträckor så föds alltid de mest intressanta diskussioner under just de nattliga vandringar vi går på. Först levereras vänner säkert till sina dörrar innan jag och M går hem till vårt.

Jag minns de kvällarna, nästan varenda en för de är ofta unika, går till olika mål, i olika hastighet och av olika orsaker. De missar bussar, hört konstiga ljud, känner sig förföljda eller drabbas av mindre mörkerrädsla. Eller så anser jag bara att de inte ska gå själva. Är det värt risken att hävda att de gott kan klara sig själva för att det är kallt och rått ute? Är det inte värt en stärkande promenad för att följa det viktigaste som finns säkert hem? Kanske är det naturligt för mig då mina föräldrar nattvandrade när jag var tonåring. Vi möttes ofta både under glada och mindre glada stunder men oavsett så var de alltid ute och gick när jag var ute och härjade. Idag är jag väldigt glad över det.

20140814-073554-27354115.jpg
Vackra fontäner kan man skåda när man nattvandrar med ystra tonåringar:)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s