Framtiden väntar…

Vardagen träder åter in på bloggen. Oktober är över och vilken månad det blev. I början av månaden var allt som vanligt och vardagarna rullade fram likt vågor på öppet hav, något olika men med samma mål att svepa upp över stranden och sudda ut fotstegen som passerat. Så kom ett möte och vardagarna började bli en nedräkning mot en ny gryning. 1 januari börjar ett nytt liv, det är så jag väljer att se på det. Då behöver jag inte längre gå till den plats jag kallat mitt arbete i snart 6 år. Då är jag arbetsbefriad under resten av min uppsägningstid. Då väntar en helt okänd värld. Skräckblandad spänning…

Idag var en tung dag. Vaknade trött till ett strilande regn och modet att kasta iväg ansökningar var verkligen i botten. Den dagen jag väntat på har kommit. Inte med stormsteg, ingen förvarnande knackning, inget brev på posten. Sakta smög den in i takt med att dagen grydde och tyngde stegen medan jag vaknade. Hur skulle jag kunna övertyga en arbetsgivare om att jag är det perfekta valet? Det var verkligen bottenläge för självförtroendet som skvalpade runt i vattenpölarna utanför mitt hus.

Fiska upp motivation som halkat ur läge är verkligen inte lätt ibland, det går inte bara att vänta på att den halkar tillrätta igen. Det gör den sällan och isåfall tar det vääääldigt lång tid. Idag skulle jag som tur var till gymmet med en väninna och testa spinning för första gången gången på flera år. Ingen inspiration till det heller men det var bokat, L var på väg och alla ursäkter saknade grund. Bagen var packad. Ut i regnet. Väl hemma igen var motivationen tillbaka och inspirationen sprudlade. Amerikanska pannkakor till lunch innan första ansökan skickades in. Därefter var det dags att uppdatera alla rosa bilder till mitt vanliga jag igen. Rätt skönt faktiskt. Bloggen återgår till det normala men en uppfräschning väntar. Omvälvande besked kräver nya kläder, ett glas vin och nytt utseende på bloggen. Naturlig reaktion på saker som kräver hantering är uppfräschning.

Jag hoppas musklerna värker imorgon, att min hjärna jobbar för högvarv med alla idéer som just nu leker karusell i skallen, att min motivation är på topp inför att skicka in flera ansökningar. Mitt självförtroende behöver vara på toppnivå hela tiden, svackor är inte uppskattade alls. Men de är nyttiga, glöm inte att svackor krävs för att man ska lära sig att hålla modet uppe. Det kräver hårt jobb att hålla sig på gott humör. Gå ut, träffa folk, träna, läsa, kolla annonser, skriva ansökningar tills man blir galen, hålla utkik, samla referenser, sparka sig själv i häcken, vila, skratta, uppskatta sig själv. Framför allt det senaste, inse sin egen vikt och benhårt tro på den. Börjar du tvivla på dig själv, på din plan, på dina idéer så kan du absolut inte övertyga en arbetsgivare om att du är exakt den investering som de söker efter.

Så ja, idag lyckades jag fånga min motivation igen. Nu ska jag behålla den, skriva fler ansökningar, engagera mig mer i Linkedin och grupper som hanterar just de frågor som jag brinner för. Fortsätta skriva på mina böcker framför allt den som handlar just om att bli uppsagd. Den behövs för den finns inte och jag vill läsa den. Jag behöver den boken för att hålla mig igång, för att hålla mig motiverad och på topp.

Imorgon väntar framtiden och alla dagar därefter tills nästa utmaning faller på plats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s