#blogg100 Hur mår du egentligen?

– Det är bra, helt ok. 

Så brukar jag svara när folk frågar hur jag mår. Ibland tänker jag efter och funderar innan jag svarar, ibland är jag ärlig och svarar att det är skit men oftast så blir det ovannämnda svar. Jag orkar helt enkelt inte med reaktionen.

Om jag säger att allt känns skit så får jag endera hundblickar som ser ut att lida mer än mig eller ett käckt ”jamen nu är det snart helg!” som om det skulle lösa saker och ting. Tänk om jag verkligen skulle må så där fullständigt nattsvart urdåligt? Tänk om jag verkligen befann mig på gränsen till totalt mörker? En dunk i ryggen kommer inte hjälpa då. Inte heller ett par ledsna ögon som utstrålar smärta.

Någon gång har jag faktiskt sagt att allt inte är ok, helt ärligt, att jag inte vet vad jag ska göra. Jag kan räkna på en hand de gånger som någon verkligen tagit sig tid att lyssna på varför. Ännu färre är de gånger när någon frågat hur jag mår. ”Hur är läget?” betyder inte att personen vill veta nåt annat än ”Det är ok” har jag lärt mig. Det känns för mig som en mycket sned inställning hos mig själv.

Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till att människor sjukskriver sig från jobbet och ändå kan vi inte ens hantera svaret på frågan hur vi mår? Då är något riktigt galet. Tänk om vi skulle ge oss själva och våra närmaste några minuter när vi möts och verkligen fråga hur det är? Prata lite, lyssna mer. Det handlar inte om att svara på frågor utan att lyssna på situationen, vi behöver faktiskt inte göra mer än så. Den som får frågan väntar sig inte en problemlösning utan endast att du lyssnar en liten stund. Tar dig tid.

Idag är det 5 maj och (H)järnkoll lanserar kampanjen #5min5maj för att belysa psykisk ohälsa. Prata om psykisk ohälsa med vänner, familj, arbetskamrater med flera under iallafall 5 minuter idag. Lyft frågan och diskutera vad vi kan göra för att inte förminska de som lever med psykisk ohälsa. De är fler än du anar.

Många mörkar hur de mår för att slippa omgivningens reaktion. Min ovilja att diskutera bara min vardag är en droppe i havet i jämförelse och jag kan bara ana hur det känns att verkligen klampa runt i det varje dag. Jag har bra och dåliga dagar som alla människor men förväntas ha i stort sett endast bra dagar, helst när någon frågar.

Hur känns det då för en människa som i stort sett har endast mörka dagar och inte får svara ärligt på frågan ”Hur är läget?” Therese skrev om sin bipolära diagnos på sin blogg, Jag heter Therese och jag är psykiskt sjuk på riktigt, vilket lyfte fram frågan i dagsljus. Hur det känns att leva med en diagnos och hur det faktiskt går, det är inte jordens undergång och det går att hantera. Ännu viktigare, det är ok att inte förstå hur det känns men viktigt att ändå lyssna när man frågar hur det är. Det är inte farligt att fråga och inte veta vad man ska svara om någon mår dåligt, säg det. Att du inte vet vad du ska svara. Skämta inte bort det, dunka inte personen i ryggen och sörj inte när ingen dött utan var ärlig med att du blev handfallen. Det är ok. Ta kaffekoppen istället och fråga om personen vill prata lite, du kan lyssna eller om ni bara ska sitta ner en stund och bara vara en stund. Precis som det är ok att leva med psykisk ohälsa så är det ok att inte veta hur man hanterar det som medmänniska.

Men vill du veta mer om vad du faktiskt kan göra så kan du lära dig mer om psykisk ohälsa här för det är ett samlingsnamn inte en diagnos och det finns inte en lösning utan flera olika möjligheter.

Annonser

3 reaktioner på ”#blogg100 Hur mår du egentligen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s