#blogg100 Och så var hon borta lika oväntat fort som oväntat länge hon levt

En del telefonsamtal vet man innebörden av innan man svarar. I fredags fick jag ett sådant igen. Känslan var densamma som när min farfar dog och min kusin skulle skilja sig. Innan jag svarade visste jag att det var ett samtal jag måste ta och jag visste att nu skulle livet ändra riktning. I måndags sken solen nere i Trollhättan, vi såg på medan min väns dotter skötte om sin häst Askan. Både jag och döttrarna älskar hästar men rida ligger utanför budgeten fast vi hoppas än att det ska gå att ordna. Så ringer mobilen och det är min mamma som vet att vi är i Göteborg. Då vet jag vad hon vill berätta, att min gammelmormor har gått bort. 104 år gammal.

Många är somrarna då vi varit där och plockat så många vitsippor som händerna bar, ätit middagar och pysslat under köksbänken medan vuxna pratade om sånt jag inte brydde mig om som barn. I skafferiet under trappan fanns saft och kakor, alltid. Och karameller såklart:)

Jag minns för 2 år sedan när hon tittade på min dotter som spelade på sin mormors mobiltelefon, sånt fanns inte när hon var liten. Så Caroline visade henne. 8 år gammal visade hon min gammelmormor på 102 år vad hon gjorde. Det unika i det ögonblicket kommer jag alltid minnas. Hur många 8-åringar har mött en pigg och klar 102-åring? Hon var inte ett uns dement utan klar in i det sista vilket känns tryggt. Mina döttrar fick många år med 3 mormödrar i god vigör, det är väldigt få förunnat. Hon berättade att hon såg en bil för första gången i sitt liv när hon var 10 år gammal. Och visst hade hon koll, hon minns namn så gott som alltid men vi ser rätt lika ut så ibland blev det galet men det var endast de sista åren.

Min gammelmormor har alltid sett pigg ut, som om tiden inte berört henne förrän förra sommaren då jag märkte att hon såg gammal ut. Det låter konstigt för vid 103-års ålder ser väl alla gamla ut men så är det inte. Hon var tröttare än vanligt. Ibland vet man saker som inte fakta kan förklara och jag visste att det blir nog ingen fler sommar. Inte när hon plötsligt blev gammal. Så kom våren efter en höst med lite sämre hälsa. Hon fick en pacemaker inopererad i februari efter att alla trott att det var över. Hon hade en fenomenal förmåga att bli dålig och sedan bli piggare som från ingenstans. Hon flyttade till äldreboende i mars, japp hon bodde i sitt hus ända tills dess. Så hon firade sin 104-års dag i sitt eget hus. När hon sedan flyttat och sålt huset till min mamma så sa hon att hon var klar nu.

Hon var trött mot slutet och färdig. Strax efter att alla papper var klara blev hon sämre och fick åka till sjukhus där hon blev kvar men endast en dryg vecka. Två dagar innan hon lämnade oss berättade hon att hon var nöjd nu. Och så var hon borta, bara sådär. Tillfreds och lika lugn som hon alltid varit för mig. Sorg kan vara en egendomlig harmoni när människor bara går vidare efter ett långt och lyckligt liv. Inte efter månader av smärta eller år av sjukdom. Hon bestämde själv helt enkelt när det var klart. Och det var i torsdagsnatt när det nyligen blivit fredag.

Magneten som hon fick i 104-års present:)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s