#blogg100 När modet sviker…

Jag var så fri i sinnet för några månader sedan, så underbart peppad och på gång. Nu känner jag mig upphängdochnersläppt som en korompa:( Modet har övergett mig. Det händer och jag vet att det händer men det irriterar mig för jag vill inte. Och omgivningen vet aldrig vad de ska göra när det sker. Jag som alltid har tusen järn i elden och kör projekt efter projekt. När min ork och lust tryter så känns det som om jag skrämmer folk. Jag som alltid ska klara av allt.

Men som en kär säkerhetsansvarig sa nån gång när jag gjorde katastrofmisstag under arbetstid ”skönt att även du är mänsklig fröken Marcusson” och lite så är det. Människan har tappat sugen och optimisten hon surar i ett hörn. Äktenskapsbråk så det sjunger om det.

Om 2 dagar är det skolavslutning, därefter tar tjejernas yngsta kusin studenten och sedan åker äldsta dottern iväg på konfirmationsläger. Jag har verkligen inte tid att tappa sugen nu. Eller förlora tron på mig själv. Jag behöver mig enormt mycket just nu!!!

Och då känner jag mest ett stort ”Jaha, det gör du? Vad ska jag göra åt det tycker du?” Det finns saker som hjälper och ibland är skriva en sak, läsa metervis med böcker är en annan och måla är en tredje. Jag behöver skratt, vänner och film. Byta miljö och synvinkel. Jag behöver bli nöjd med det jag gör.

Jag är inte ens helt nöjd med min blogginsats trots att jag publicerat minst 1 inlägg om dagen i 100 dagar. Min ribba för prestation ligger högt och jag har själv lagt den där. Så jag alltid har siktet högt. Och högre blir det när människor tycker jag borde vara nöjd.

Nöjd blir jag nog aldrig för jag tycker inte jag gör saker nog bra, det är inte tillräckligt. Det blir liksom aldrig godkänt. Om det är jag som är missnöjd eller saknar godkänt vet jag inte, det är lite oklart.

Hur underbart skönt skulle det inte vara att få ro i kroppen? Att känna att det jag gör är bra nog? Good enough. Så har jag nog aldrig känt, mig veterligen. Jag avundas verkligen de som känner så. De som inte jagar efter nästa mål.

Det är viktigt att stanna upp och njuta av livet vilket jag eftersträvar så gott jag kan men det är svårt när det hela tiden krävs att jag ska prestera nåt eller dyka upp. Det här med vardag och njuta av tillvaron rimmar inte. Speciellt inte när modet bara lämnat in.

Kanske kommer modet tillbaka imorgon? Och alla mina #blogg100 inlägg hittar ni under just den kategorin:)

 

Annonser

2 reaktioner på ”#blogg100 När modet sviker…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s