Där barn skrattar så de kiknar och skriker av lekyra där frodas ingen ondska, där sväller själar av godhet

Just i detta ögonblick lyssnar miljarder människor till barnskratt. Höga skrikande i lek, hysteriskt skrattgråtande av skämt bara barn förstår, porlande som vårbäckar i en outsinlig ström, smittande som förkylning till den mest vresige och underbar musik för den döve att se. Jag hör det. Hur de springer, hur de leker och njuter av sommarkvällens värme och skuggornas svalka. De lever, de leker, de utvecklas. Livet.

15 år gammal deltog jag i en uppsatstävling om FN och skrev just att ”se barn leka är att se livet leka”, fortfarande idag känns det så. Skratt är en av de mest läkande krafter vi har inom oss. Det sägs både lindra smärta och öka förbränningen. Vi sägs leva längre om vi skrattar mer. Clowner utan gränser har skrattat med över 1 miljon barn under de senaste 20 åren. Barn som levt i världens mörker men ändå låter sig känna sann glädje. När skrattet släpps lös på riktigt smittar det utan mönster, motstånd är överflödigt och känslan är så makalöst upplyftande. Att få kikna av skratt av den enkla anledningen att vi ser andra skratta av ren och skär glädje. Det är det mest osjälviska som finns. Sann glädje. Livskvalitet oavsett liv.

Ibland har jag hört att jag ska låtsas le eller låtsas vara glad för hjärnan blir lurad. Min hjärna fnyser bara och tycker jag är dum i huvudet då. Men jag kan lockas till skratt genom oväntade händelser eller dumheter jag själv gör, filmer som får mig att le eller uttryck som får mig att brista ut i skratt var jag än befinner mig. Locka sig själv till skratt tror jag på och utnyttjar lite då och då. Det borde jag göra oftare och jag rekommenderar er att göra likaså. Tillåt er själva att skratta er fördärvade. Så underbart!

Fast alla uppskattar det inte. Hade en chef en gång som tyckte folk skulle skärpa sig när de skrattade okontrollerat på jobbet av en salig blandning av trötthet, roande och vetskapen om att det var en rätt olämplig plats att skratta på tills tårarna kom. Han måste ha varit en mycket bitter man. Mina absolut bästa arbetsdagar genom alla år är de som innehållit skratt, helst tills tårarna förstört sminket och man får ägna en god tid åt att rädda det som räddas kan. För att sedan skita i vilket. Lyckan ligger någonstans där och glimrar i skrattgropen på kinden, i kråksparkarna vid ögonvrårna som är kroppens tecken på ett underbart liv och i maggropen som värker av fnitter. I lugnet som breder ut sig i kroppen efter skratt som saboterat kontrollen över muskler så benen inte bär och ögon knips ihop till springor. På gränsen till att man kissar på sig av skratt eller som en liten tjej faktiskt gjorde när vi fick henne att skratta lite för mycket. Men så underbart hon skrattade i kvällssolen, på en madrass medan vi hoppade och hon skrattade. Av att vi hoppade och hon studsade. Vad mer krävs? Vilken lycka.

Sluta aldrig skratta åt barnsligheter även om humor ändras, mognar och svänger i takt med ålder så sluta aldrig skratta. Bli aldrig så bitter så du förbjuder skratt i dess rena form när den enbart är hälsosam. Bli aldrig så avundsjuk att du inte vågar skratta ihop med andra du inte känner alls men som egentligen roar dig något vansinnigt. Släpp loss och våga skratta tills tårarna rinner åt kommentaren på pendeln för du kommer inte vara ensam, flippa ur på jobbet ihop med arbetskamraterna och locka chefen att tappa kontrollen över sina kindmuskler, skratta åt dig själv när du gör något galet fast ingen annan ser det. Känn värmen i själen och inse att lycka är något du själv kan odla, fröet sitter där i skrattet. Skratta ofta:)

 

Annonser

2 reaktioner på ”Där barn skrattar så de kiknar och skriker av lekyra där frodas ingen ondska, där sväller själar av godhet

  1. Du har naturligtvis helt rätt. Humor är befriande. Ett andningshål.
    Ibland är det förstås lätt att hålla sig för skratt i vår galna värld. Tänker också på ditt förra inlägg, ägna dom som gråter i sin ensamhet en tanke.

    Liked by 1 person

    1. Visst är det så. Världen är motsägelsefull. Att balansera mellan det mörka och ljusa, att vägra låta mörkret ta över utan att förneka lidande som sker är en konst. En smärtsamt vacker konst

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s