Jag tänker på dig när i de svåraste och bästa av ögonblick

Nyss lade jag in min yngsta dotters jeans i frysen. Hon har kludd i fickorna. Tyckte tydligen det var en bra förvaringsplats, hela fickan är igenkluddad. Inget större problem för en 10-åring.

Döttrarna har kommit hem med regnbågens alla fläckar, små och gigantiska hål på kläderna, sniglar och kottar i fickorna, utan nya vantar men med vänners lånade kläder, med skor som varit mer lerkokor än skor som aldrig återfick sin färg igen. De har kommit hem själva från upplevelserika dagar och delat med sig av de mest förunderliga berättelser om knasigheter.

Och jag tänker på dig när de berättar, när jag reder ut deras hår, när jag tömmer fickor på 40 tallkottar, när jag tvättar och tvättar deras skor. När jag tömmer bortglömda idrottsväskor på stinkande idrottskläder och våta handdukar.

Jag tänker då dig när jag sliter mitt hår över fläckar på tapeten som jag inte begriper hur jag ska få bort och undrar om jag blir tvungen att tapetsera om den dagen jag flyttar. Eller när jag gnuggar bort röda tuschstreck från mina föräldrars vita golv, då tänkte jag också på dig mitt i all ilska.

När fritids ringde och berättade hur yngsta dottern ramlat ner från ett träd och var omplåstrad om hela överkroppen eftersom hon hasat ner längs stammen. Hela hon var ett stort skrubbsår. När äldsta dottern föll från en pergola och fick åka ambulans med fixerad nacke till Karolinska då tänkte jag i allra högsta grad på dig och på framtiden. På allt det där som inte fick ske men ändå ibland sker på några sekunder.

Jag tänker ofta på dig både i de allra lyckligaste av stunder som förälder men också de mörkaste, mest frustrerade och mest ilskna. Jag tänker på dig som inte har ditt barn kvar av olika skäl. Alla vänners änglabarn. Då tänker jag på hur jag trots allt är väldigt lyckligt lottad för mina döttrar lever sina egna liv och är friska nog att trotsa och trilskas.

Jag tänker på hur viktigt det är att minnas ynnesten att få se sina barn växa upp trots att föräldraskap aldrig är enbart en dans på rosenblad utan likväl på taggiga stjälkar. Att alltid minnas vänner jag har som saknar det som bor hos mig och fortsätter utvecklas.

Oavsett bråk, fläckar, trasiga kläder och trotsålder så är mina döttrar friska och självständiga. Det är belöning nog mitt i allt kaos som föräldraskap innebär. Min tonåring och hennes snart tonåriga syster, de är mer än en handfull ihop att uppfostra men de är också en famn full av kärlek som jag är lycklig nog att få ta del av.

Då tänker jag på dig och ditt änglabarn som får omslutas i samma kärlek när jag ser på mina döttrar.

Annonser

2 reaktioner på ”Jag tänker på dig när i de svåraste och bästa av ögonblick

  1. Så tänkvärt och fint du skriver. Jag brukar också tänka på det när mina tonårsdöttrar är obstinata eller min 11 åriga son trotsig. Så lyckligt lottad jag är som har dem!! Hela tiden genom goda stunder och lite jobbigare stunder. Kram Annika

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s