Hej du, jag kunde varit det sista du såg!

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag skrek åt dig, för jag hoppas att du aldrig glömmer den kvällen som kunde blivit din sista för jag glömmer den aldrig, men jag tänker berätta vad som hände.

På trottoaren vid övergångsstället cyklade du omkring med din tjejkompis på pakethållaren, fladdrande hår på huvuden utan cykelhjälm, oskyldigt omedvetna, mellanstadieunga. Jag väntade på grönt ljus i det dunkla höstmörkret på väg hem från affären, trottoaren slukade allt ljus, höstvåta träd med falnande mörkröda löv kantade gatan. En vanlig höstkväll. Exakt det ögonblick som jag fick grönt och skulle trycka på gasen för att köra vidare så cyklade du rätt ut över övergångsstället, din kompis gjorde stora ögon av förvåning, stirrade rätt in i mitt ansikte.

Jag kunde varit det sista hon såg. Din vän kunde dött exakt på de vita strecken under min bil. Du stirrade stint framåt, inte ett enda ögonkast åt sidan. Mina uppspärrade ögon, min förvånat gapande mun kunde varit hennes sista intryck. Jag kunde varit det sista du såg om du hunnit vrida huvudet åt vänster innan smällen.

Nu var jag inte så snabb.

Jag hann svära och stirra men jag tryckte inte ner gaspedalen. Du cyklade vidare över gatan, jag körde vidare till parkeringen. Förbannad och skakis.

Hade jag ägnat min väntan åt att kolla mobilen eller pilla på stereon så skulle jag kanske tryckt ner gasen av ren vana. Om jag inte sett hur du cyklade omkring på trottoaren vid sidan av övergångsstället och känt igen mig själv i samma ålder, om jag inte fastnat i minnet av barndomens lättsamhet. Om jag inte känt igen dig och din kompis, om jag inte funderat över det faktum att ni båda saknade cykelhjälm så hade jag kanske hunnit trycka på gasen.

Nu var jag uppmärksam, det räddade oss alla tre.

När jag parkerat bilen såg jag dig komma cyklande åt mitt håll så jag sprang fram och stannade cykeln så ni båda studsade till.

Jag skrek åt dig att aldrig någonsin göra det om det där. Jag skrek att du cyklat ut mitt framför min bil utan en enda blick åt sidan. Hur din vän stirrat rätt på mig och din oförsiktighet kunde gjort så att jag kört på två barn. Jag skrek att jag kunde tvingats leva med insikten om att jag kunde mejat ner både dig och din vän just där, att ni båda kunde ha dött. Att jag kunde ha dödat två barn. Jag skrek att du aldrig fick göra om det igen, att du aldrig fick utsätta dig själv för den risken eller en annan bilförare för den risken igen. Opedagogiskt som få.

Du blev rätt paff, du stirrade på mig med uppspärrade ögon och stammade förlåt. Din vän tittade skrämt på mig över din axel utan att yttra ett ord. Där stod ni när jag gick iväg och kastade iväg ett sista ”Gör inte om det där!” över axeln.

Berätta för era barn vad som hända i trafiken, att det är sekunder som avgör liv eller död. Berätta att de kan skada både sig själva och andra genom att vara tanklösa. Berätta att bilföraren får leva med sin upplevelse för resten av sitt liv.

Annonser

2 reaktioner på ”Hej du, jag kunde varit det sista du såg!

  1. Hoppas verkligen att de aldrig gör om det. Förstår din ilska och rädsla. Fy sjutton! Jag tänker ofta när jag sätter mig i bilen hur hemskt det skulle vara om man körde på någon. Ha en fin fredagkväll. kram Annika

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s