#blogg100 Vad är psykologi?

Psykologi beskrivs ofta som ”läran om tänkandet, kännandet och handlandet”.  Allt det som inte går att ta på med händerna, helt omöjligt att droppa ner i ett provrör och absolut inte går att fästa på en röntgenplåt. Det ogreppbara men ack så väsentliga hos oss människor. Vårt jag.

En av de främsta frågorna som bär psykologin är kritiskt tänkande. Och inte kritik som i konstruktiv eller negativ kritik utan det handlar om förmågan att självständigt kunna analysera, reflektera. Förmågan att dra slutsatser, ifrågasätta men också förmågan att vara kreativ. Det går inte att utgå från att ”det står så här så alltså är det så” eller ”det ser ut så och då är det så”. Inom psykologin handlar det mesta om slutsatser, tolkning och reflektion. Det handlar om att lära sig mer hela tiden eftersom hjärnan tvärtemot kroppen inte har en linjär utveckling.

När foster bildas och övergår från embryo till ett barn som växer upp till en ungdom vidare till en vuxen så fortgår utvecklingen linjärt. Organ bildas innan kroppen växer klart, vi öppnar ögonen innan vi föds och vi skriker innan vi talar. Vi lär oss inte gå innan vi tagit kontroll över våra kroppsrörelser och vi utvecklar inte kritiskt tänkande förrän vi börjat inse att vi alla är unika varelser. Visst utvecklas hjärnan till viss del linjärt eftersom den utvecklas i takt med vår fysiska och motoriska utveckling men utvecklingen är unik för alla människor. Det går inte att sätta en mall på vår intelligens, vårt tänkande, vårt handlande eller vårt kännande. Även om vi till en bit delar detta över en stor del av mänskligheten så är vi alla unika individer genom att vårt inre jag är skilt från övriga människor.

Tänk så här. Om du plockar upp en boll och kastar den mot en grupp människor så kommer de att blunda och höja sina armar till skydd, i en ren reflex innan de ens tänkt tanken. Skulle du istället fråga människorna var för sig om du ska kasta bollen så kommer du att få olika svar. Vi tänker och känner olika medan våra fysiska reaktioner är sammankopplade enligt samma mönster. Med små skillnader såklart pga fysik, skador, sjukdomar etc.

Vi behöver psykologi för att förstå oss på människor, för att förstå oss själva. Framför allt för att hjärnan är rätt lat. När vi väl vant oss vid en vana så är den i princip omöjlig att få bort. Nu finns det som tur är både goda och dåliga vanor. Vanan att gå samma väg till tåget varje morgon är en god vana och en relativt effektiv vana för vi slipper planera hur vi går så vi kan ägna den tiden åt att lyssna på musik, fundera över dagen eller bara rensa tankarna. Om vi skulle vilja ta en annan väg så måste vi däremot anstränga oss att fokusera på att ta en annan väg, glömmer vi bort det så kommer vi vips att befinna oss på exakt samma väg vi alltid går utan att vi minns hur det gick till. Vi har skapat en mall för hur vi ska lösa promenaden till tåget och den hoppar upp helt implicit (omedvetet) medan vi måste stanna upp och planera om ifall vi vill byta väg och lägga till ännu en mall. Om det skulle finnas hinder på vår normala väg så stannar vi upp och tänker igenom våra alternativ, de olika mallar som finns inlagda som alternativa vägar att gå. Det handlandet sker medvetet och kan för vissa människor vara stressande eftersom det bryter mot en daglig rutin.

Just det där studerar psykologin som vetenskap som har 5 centrala mål.

  1. Att beskriva hur människor och andra arter beter sig.
  2. Att förstå orsaken till dessa beteenden.
  3. Att förutse hur människor och andra arter kommer bete sig under specifika omständigheter.
  4. Att påverka beteendet genom att kontrollera orsakerna.
  5. Att använda psykologisk kunskap på sätt som förbättrar människors välmående.

Alla människor tänker efter, känner efter och handlar på olika vis flera gånger om dagen. Vi analyserar vad som händer när något gick bra eller mindre bra, vi ändrar beteenden för att få bättre resultat och vi försöker förutsäga vad som kommer ske beroende på hur vi beter oss. Många gånger utan att vi ens funderar över vad vi gör så använder vi psykologi dagligen.

När jag nämner att jag läser psykologi så får jag ofta kommentaren ”Oj, då är du en sån person jag inte ska prata med” och sedan blandas det alltid ihop med psykologutbildningen. Jag läser psykologi som vetenskap i sig och målet är att bli beteendevetare inte psykolog. Och nej, jag analyserar verkligen inte alla människor jag möter eller alla jag känner för det går inte att tänka så. Helt sant är det att jag finner människor som väljer att köa till en rulltrappa synnerligen intressanta när det är tomt på människor i trappan och att jag gärna betraktar hur människor står eller rör sig när de talar. Den stora skillnaden är att jag betraktar utan att döma eller bedöma, snarare noterar jag och funderar över varför de är så, varför gör hen så, vad händer om osv.

Varje människa är sin egen historia och varje historia kan lära oss något nytt om människor därför är vi alla viktiga. Och därför är psykologi exceptionellt viktigt för utveckling och förståelse. Det handlar inte om att döma, värdera, tycka eller skapa åsikter utan det handlar om att förstå människan bakom tanken, känslan och handlingen. Och det är en synnerligen spännande utmaning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s