#blogg100 Att inte fira kvinnodagen – Repost

För 1 år sedan såg 8 mars annorlunda ut för min del, men min poäng är densamma och kommer alltid vara densamma. Så jag väljer att reposta mig själv och fast det inte ser ut att vara psykologi så handlar det hela egentligen om inställning till kvinnodagen, inställningen till att vara kvinna och inställningen till sig själv. Det är en del av psykologi, varsågoda:

Jag säger inte grattis till mig själv för att jag är kvinna, jag firar inte mina kromosomer. Inte heller gör jag något speciellt den 8:e mars. Ingen tårta, ingen fanfar, ingen flagga, ingen baluns.

Men jag värdesätter Kvinnodagen. Högt.

Det är modern tid, år 2015 och fortfarande behandlas en stor del kvinnor som egendomar, utnyttjas i sexhandel, misshandlas utan anledning, skuldbeläggs efter våldtäkt, könsstympas under tvång, nedvärderas och kränks. Det finns människor som anser kvinnor vara lägre stående än boskap.

Alltför många kvinnor vaknar upp den 8:e mars i en värld omgärdad av våld, en tillvaro där de inte tillåts tänka eller tala. Där de saknar värde och deras tankar inte anses existera. De saknar rätt till utbildning. De saknar rättigheter att äga sig själva. De saknar alla rättigheter.

Kvinnor kämpar världen över för att förtjäna samma rätt till liv, åsikter, liv, integritet, respekt, hälsa, fritt val av kärlek, rätten att äga sin kropp. Kvinnor kämpar för att äga rätten till sig själva. Varje dag, året runt på alldeles för många platser i världen.

Jag minns att jag haft tur, uppskattar ödets nyck som avgjorde var jag föddes. Jag respekterar min rättighet att inte göra ett enda dugg på Kvinnodagen. Det finns 364 dagar till detta år som verkligen kräver mer insats än själva Kvinnodagen gör.

Det krävs inte firande utan insikt, det krävs att vi stärker kvinnors värde i länder där de anses vara egendomar, det krävs att vi som har rätt att uttala våra åsikter kritiserar länder som inte tillåter kvinnor att tala. Det krävs att vi står upp mot våld oavsett anledning, att vi synliggör diskriminering och kränkande beteende.

Men det krävs inte mer idag än det krävs imorgon och i övermorgon.

Så idag gjorde jag inte mycket men jag tänkte på att ingen klagade när jag åt frukost framför min tv och läste bloggar. Jag struntade i att vika tvätten och diska. Ingen annan än jag valde mina kläder idag. Min mamma kom på besök och lämnade av saker, hon körde själv utan sin man och åkte sedan iväg på egna ärenden helt själv. Hon behövde inte berätta vad hon skulle göra. När jag sedan låste dörren till mitt hem tänkte jag på att jag står på mitt hyreskontrakt. Jag lånade bilen av en vän för att uträtta ärenden och ingen tog ifrån mig rätten att köra själv. Väl framme stod jag ensam en stund i solen utan att bli kränkt, tittade på bilar och människor som passerade. Mötte människor under dagen som inte tog någon notis alls om mig. Jag har tilltalat män och svarat på mina egna frågor. Under en promenad gick jag med en vän som är gift, han är man och det är helt ok att vi går en promenad som jämlikar. På kvällen hämtade jag själv mina döttrar i Uppsala. De hade åkt tåg från Sundsvall helt själva och valt sina kläder, sin musik, sin mat. Helt själva. Vi tog ett impulsivt beslut att handla på vägen hem och diskuterade sinsemellan vad vi skulle köpa och inte.

Vi blev inte kränkta, misshandlade eller nedvärderade på något vis. Vi lever som fria kvinnor vilket vi inte firar men jag inser vikten av mitt liv och min frihet. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som kan leva mitt liv som jag själv vill och även välja att inte vara ett dugg nyttig eller duktig när jag själv vill. Kanske borde jag gått med i en protestmarsch idag vilket jag tänkt sedan kom det andra saker i vägen och jag ändrade mig. Helt impulsivt och fritt från fördömanden.

Imorgon är Kvinnodagen över och jag fortsätter leva mitt liv exakt som jag vill och känner för. Att kämpa för kvinnors rätt till sina liv världen över pågår inte den 8:e mars utan de övriga 364 dagarna. Under kvinnodagen minns vi alla de som inte har vår frihet, vi sörjer alla de som förlorat livet pga meningslöst våld för att de var kvinnor, vi förbannar de som kränker kvinnor varje dag enbart för att de är kvinnor och vi påminner världen om att kampen fortsätter imorgon, i övermorgon och alla dagar som kommer.

Så jag firar inte, jag njuter ödmjukt av min frihet för den är alltför sällsynt för alldeles för många kvinnor.

Vill du verkligen göra skillnad så vänd dig till dessa organisationer, de kämpar varje dag för kvinnors rättigheter. För mänskliga rättigheter.

Amnesty

RFSU

Unicef

Läkare utan gränser

SIDA

Annonser

2 reaktioner på ”#blogg100 Att inte fira kvinnodagen – Repost

  1. Vad intressant och bra du skriver! Dina tankar om att vara kvinna här och i världen är helt suveränt uttryckt.

    Din blogg kommer jag att följa en period, tror du kommer att se mig fler gånger i kommentarsfältet! Lycka till med ditt fortsatta skrivande!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s