Jag vill ha en orm!

Länge sedan jag bloggade regelbundet nu, tiden prioriteras till annat nu när jag kommit in på drömprogrammet! För en vecka sedan började jag på JMS, Journalistik med samhällsstudier, så nu läser jag först 2 terminer etnologi som är min inriktning för att sedan läsa 4 terminer journalistik varav en termin är exarbete/praktik. Så måste bloggen stryka på foten så får den absolut göra det medan jag grottar ner mig i drömämnen och lever drömlivet.

Men idag, när vi var på Sigtuna möte, vilket är en marknadshelg med Anno 1912 som tema, i Sigtuna stad så berättar C på vägen hem att hon klappat en orm.

– Alltså nere vid strandpromenaden, där de visade gymnastikupplevelser.
– Fanns det ormar där? undrade jag skeptiskt.
– Ja, jag hörde att det prasslade bredvid oss och då såg jag en liten orm där så jag rörde vid den. Eller bara svansen då. Jag har alltid trott ormar var slemmiga och sådär men den här var ju torr.
– Alltså inte en orm i ett terrarium?
– Nej.
– En vild orm som var lös på marken? (lätt kallsvettig)
– Ja, den var jättefin och jag har ju alltid undrat hur den känns och nu vet jag.
– Men du kan ju inte röra vilda ormar, de kan ju bitas. Tänk om det varit en huggorm. Hur såg den ut?
– Ja, svart och mörk med zickzack mönster. Jättefin! (C är lyrisk)
– Som en huggorm alltså…, konstaterar jag resignerat.
– Jamen nu gick det ju bra, jag visste ju att det kunde gå illa men nu behöver jag ju inte göra om det. Nu vet jag ju. C känner sig mycket klok och nöjd med hanteringen av situationen, det hörs. E som sitter i baksätet försäkrar flera gånger att hon inte rörde ormen.
– Alltså vi kan ju skaffa en orm istället för en fågel eller en katt.
– Eller en hund, säger E.
– Vi kan inte ha hund för vi har för lite tid, svarar C. Men en orm, vad coolt!
– Mmm, säger jag som inte släppt tanken på att C just rört en orm av okänt slag.
– Fast det får nog vara en orm utan tänder.
– Ja, man har sällan giftormar som husdjur.
– Nä, vi kan väl köpa en ogift orm?

C förstår inte varför jag skrattar nu fast hon förstod inte heller varför hon skulle fått klappa ormen eftersom det ju gick bra. I efterhand berättade hon dock att det nog inte var världens bästa idé så hon skulle inte göra om det.

Återigen konstaterar jag att det finns ingen dotter som min C, hon är unik. Vilken ynnest att få ta del av dessa tankebanor och uttalanden varenda dag. Vardag i vårt hem är oväntade händelser och uttalanden, så är det. Äventyrsvardag. Lugna dagar utan oväntade händelser är ovanliga dagar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s