Du är mitt hopp

Sätter mig ner vid köksbordet för att fortsätta skriva på boken. Händelseförloppet innan Trehjulingen som gäckat mig länge bara kom till mig när vi gick mot tåget för att åka på loppisrunda. Nu ligger den i anteckningsboken bredvid min laptop. Kaffet står redo.

Råkar titta in i ditt fönster tvärs över gården. Ser din tröja med ordet ”volonteer” över ryggen. Stannar till. Tänker att det finns fler som jag. Fler som frivilligt ger av sin tid för att hjälpa andra.

Du ger mig hopp.

Tar en klunk kaffe. Sköljer ner det sista av en cupcake som köptes utanför Ica av några unga tjejer som sålde saker och fikabröd till förmån för Rädda barnen. Tänker på bordet på loppisen i Häggviks garage där alla saker såldes till förmån för Rädda barnen de också.

Tänker på dig som började prata om svenska motståndsrörelsen på pendeltåget mot Häggvik tidigare idag. Hur du uttryckte din missnöje över hur de betedde sig. Hur du pratade med killarna mitt emot dig om deras hemland fast du konstaterade att de var svenskar eftersom de fötts här. Du frågade om deras familjer, om deras liv, om deras framtid. Detta genuina intresse för andra människor. Denna vilja att veta mer och bredda din värld.

Du ger mig hopp.

Du som ser när jag kommenterar mot näthat i kommentarsfält och som vågar hoppa in du med. Du som står upp mot näthat fast du får hätska kommentarer tillbaka. Du är för mig ofta rätt okänd men så hoppingivande.

Du ger mig hopp.

Du som betalade yoghurten åt kvinnan före dig på Ica. För att hon glömt sin plånbok och skulle bli tvungen att gå hem först. Ni kände inte varandra och du ville inte ha något tillbaka.

Du ger mig hopp.

Ni som pratade med två små barn på tåget som ni inte kände. Som skrattade åt deras knasigheter. Som lyssnade när pappan berättade lite om sitt liv. Ni som höll på att glömma bort att kliva av för ni var upptagna i ett samtal med en främling och hans barn.

Ni ger mig hopp.

Ni som lade er i när två killar hoppade på några andra på Flemingsbergs station. Ni kom från alla håll. Lösgjorde er från er vardagslunk liksom jag och vi satte stopp för det som kunde blivit en misshandel. Vi stod kvar i väntan på polisen som flera av oss ringde till. Vi pratade med de inblandade och såg till att de inte lämnade platsen. Jag har ingen aning om vilka ni var. Efteråt gick vi åt skilda håll och fortsatte vår vardag.

Ni ger mig hopp.

Vi är alla förändringen vi ser hos varandra. Det är inte vi och dem utan vi. Jag och du. Tillsammans kan vi förändra den värld som just nu kan verka bitter och föraktfull. Vi kan bidra till en bättre värld genom små eller stora gester av vänlighet. Av respekt. Av civilkurage. Av mod.

Om du står vid min sida så står jag vid din. Tillsammans är vi hoppet ❤

Bildresultat för i stand up for you quotes

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s