”Du talar bra svenska”

Jag visar ofta människor vägen. Det roar mig att hitta och dela med mig av vad jag vet. Så även igår när jag hörde en kvinna leta efter Hyresgästernas hus. Hon skulle på språkcafé som jag återigen glömt bort att det var dags för. Kalla det dåligt minne, sanningen är att jag inte tagit mig för att gå dit.

Hon är nästan 2 timmar tidig men hon kan vänta säger hon medan vi går i duggregnet. Det är råkallt ute. Jag tvekar när vi skiljs åt men går in genom min port, hämtar posten, tar hissen upp till lägenheten och berättar C att vi får besök.

Så medan jag lagar middag sitter en kvinna från andra sidan jorden vid mitt köksbord och frågar tusen frågor om svenska språket. Vi pratar grammatik, högskolors engagemang i att översätta akademiska utbildningar till svenska och olika översättningar på klassiska uttryck. C är både nyfiken och förvånad. Hon berättar om sin skola medan vi äter (hon hade ätit och tackade nej till mat) och förklarar skillnaden mellan att vara barn, pre teen, ungdom, vuxen och gammal. Vi försöker komma på sätt att förklara vad scouterna är för något. Jag ser min dotter växa flera decimeter när hon förklarar vad ordet lag kan betyda. Och hur är värst sämre än sämst?

Efter att C gått till scouterna så slog jag mig ner vid ett bord på språkcaféet med en kopp kaffe och började prata med de som satt där. Helt utan planering eller eftertanke. Jag gick helt enkelt bara dit. Vad hade jag egentligen för ursäkt att inte göra det? Det handlade om max 2 timmar av min tisdag kväll.

En man vid bordets kortända log mot mig. Frågade hur länge jag varit i Sverige. I 40 år svarade jag med ett skratt. ”Du talar bra svenska”, sade han. Uppriktigt. Jag tittade förvånat på honom. Saknar svar. Min nya bekant tittade upp mot mig med uppspärrade ögon eftersom hon då visste att svenska är mitt modersmål. Hon skrattade till även hon innan hon återgick till sitt samtal.

Jag tänker att universum lagt sig i mitt liv så nu vet jag inte vart det kommer bege sig.

Nöjde mig med att nicka åt mannen som då flyttade uppmärksamheten tillbaka till sitt samtal. Vid min högra sida satt en äldre man från Syrien. Han kom till Sverige för 2 år sedan. Jag frågade inte om Syrien, något sade mig att vi just då pratade om nutid. Om vad som skulle hända imorgon. Inte vad som hände för 2 år sedan. Han berättade om sin familj, vi pratade om språk. Han påminde mig om min morfar. Båda lika nyfikna och så ovilliga att åldras. De är inte färdiga med alla upplevelser som livet har att erbjuda. Morfar och mormor är också de första jag ringde när jag kom hem igen.

Jag satt där i ett rum som vibrerade av samtal med olika skiftningar i svenskan. Människor som frågade tusen frågor, bad om hjälp att förstå verb, subjektiv och andra grammatiska termer jag inte kan fast jag kan prata om synonymer hur länge som helst. Jag hörde berättelser om olika liv, drömmar och denna starka vilja att prata svenska. Alla ville veta om de pratar bra svenska. Och vad är bra svenska? Korrekt eller förståelig? Jag kan föra ett helt samtal med en människa som pratar i fel tempus, blandar ihop pronomen och använder synonymer jag aldrig tänkt på utan att känna att samtalet haltar. Är det dålig svenska då den inte är perfekt eller är den bra för att vi förstår varandra?

Jag diskuterade kontext med en kvinna och förklarade likheterna mellan villa, lägenhet, slott och stuga. Varför de alla kan kallas bostad. Vi skrattade år det komplexa i svenskan där ett ord kan betyda tusen saker. Detta språk som rent grammatiskt är mycket värre än japanska men en fis i rymden jämfört med tyskans komplicerade grammatik. Detta konstiga språk som vi värdesätter högre än förmågan att tala 6 andra språk.

Visst behövs svenskan men vi utesluter ovärderliga språkskatter som människor i sin jakt på svenskan inte får en chans att dela med sig av. Vilken förlust det är för oss alla. Jag känner mig ynklig varje gång jag hör alla språk människor kan medan jag kan typ engelska och svenska väldigt bra, franska väldigt knaggligt. Danska och norska kan jag läsa och förstå men inte prata.

Jag tänker att jag är så in åt helvete priviligerad att det är skamligt. Inte för att det är fel att slippa krig utan för att jag tagit en stor del av livet för given. För att jag inte lagt ner mer tid på språk utan tänkt ”jag gör det senare”.

Bildresultat för quotes we rise by lifting others

Undrar varför jag inte gått dit tidigare, omgiven som jag är av halva världens språk och en energi som bokstavligen går att ta på. Denna frustration att nå ut och denna vilja att fortsätta bygga sitt liv. Denna enorma kunskapstörst.

När jag avrundade detta korta avbrott i vardagslunken så hade även franskan lossnat en smula. Så lite ansträngning för så mycket i gengäld och jag tänkde på hur mycket vi människor förlorar genom att inte hjälpa andra. Allt som krävs ibland är att prata över en kopp kaffe.

Vad säger det om oss när vi inte har tid med att sitta ner en kort stund tillsammans med en annan människa och bara prata?

 

 

Annonser

3 reaktioner på ””Du talar bra svenska”

  1. Vilken himla spontan kväll det blev! Själv är jag med i en FB-grupp där en ska prata med nyinflyttade så de kan lära sig bättre svenska. Det funkar bättre med min person men jag vill tänka att det också hjälper till!

    Liked by 1 person

    1. Visst blev det och alla sätt är bra:) Det finns appar också och bara det att svara när människor frågar, att visa respekt. Det hjälper 😄

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s