Vi som gråter i omklädningsrummen…

Idag har jag ett annorlunda inlägg, det här helt skrivet av min dotter som lackar ur på klädindustrin. Länk till inlägget på Facebook finns här Och med all rätt. Jag håller med henne i varenda stavelse och kan inte skriva det bättre.

Min dotter:

Ursäkta röran i bakgrunden då jag flyttar och ej hunnit städa klart.

Jag kommer säker få kritik för detta och folk kommer hitta massor av fel i detta MEN jag skriver för mig själv och många andra ungdomar/vuxna i min sist. Jag är inte smal, så är det med det, så när jag ska köpa jeans har jag alltid lite ångest över storlekarna, så hittade jag ett par jättesköna Jeans storlek 36 som till och med inte sitter slimmad dom är lite större men dom är sköna tycker jag. Jag hittade ett par byxor med storlek 42 ”normal waist” först tänkte jag dom är för stora då jag har 36 i ett par jeans. Men jag provade dom, dom var så små att jag knappt fick dom att gå upp över låren, jag började gråta, ”normal Waits” jag vet det är att dom inte är högmidjade men folk kan också tolka det som att 42 är en normal storlek.

Folk undrar varför dagens ungdomar aldrig kan se det vackra i sig eller gilla sin kropp för den delen? Ja asså om vi har såna här ENORMA storleksskillnader på kläder i allmänhet så förstör det folk, jag hatar att handla på H&M för där är M för litet för mig, medan jag kan ha S och XS på andra butiker etc. Jag tycker att alla klädföretag ska ha samma skala på kläder och storlekar, jag fattar varför folk mår dåligt, varför vissa svälter sig själva, för dom ser och tänker vad som står på lappen, vilken storlek dom har, om dom har L eller S eller M osv, dom tänker på det särskilt som har lågt självförtroende.

Jag lägger ut dom här bilderna i vetskap om att jag är inte smal, jag tycker inte bilder är smickrande för mig alls, men jag lägger ut dom för jag är inte ensam om att gråta i omklädningsrum, jag är inte ensam om att trycka ner mig själv, jag är inte ensam om att tycks att detta är absurt och sjukt, jag hoppas verkligen alla klädföretag börjar ta tag i detta för detta är anledningen till många ungdomar mår dåligt och tycker illa om sig själv, så jag hoppas jag når ut till dom som har problem med detta, jag vill att alla ska företag ska ändra sina klädstorlekar till något alla använder.

 

Klädindustrin tjänar pengar på våra barns psykiska ohälsa. På deras dåliga självkänsla och bristande självförtroende. Barn så unga som 7-10 år klagar på att de inte är smala nog, barn som bantar eller väljer kläder som inte visar deras armar eller ben. Barn som tror de tjocka för att de inte kan ha för små kläder? Barn som kan dra på sig XS från vuxenavdelningen och undrar hur det kan vara möjligt.

Det spelar ingen roll vad jag säger, min dotters känsla när hon provar kläder rår jag inte på. Något som gör mig både arg och ledsen. Vacker som en dag och mår ändå så dåligt, helt utan anledning.

Så vad kan vi vuxna göra? Vi bidrar nämligen till detta genom att fortsätta konsumera kläder från butiker som smular sönder våra barns självkänsla. Vi ställer inga krav förutom att det ska vara billigt.

Priset vi betalar för billiga kläder är ökad psykisk ohälsa, obefintlig självkänsla hos barn och ungdomar samt att ätstörningar ökar. Denna enorma kroppshets som finns idag förgör våra barn.

Är det så är våra barn och ungdomar ska må? Enligt mig är det helt åt helvete och det ska inte vara klädindustrin som styr eftersom de lever på oss konsumenter. Utan våra inköp är de ingenting. Tänk på det nästa gång du ska handla kläder, vem får ditt stöd? Klädindustrin som får ditt barn att gråta eller ditt barn?

Annonser

”Det har alltid varit så här…

Det ultimata slapptaskiga svaret när människor inte orkar bry sig för det innebär att de måste tänka efter. Orka ifrågasätta när det bara går att låtsas som att det regnar. Det drabbar ju inte dem personligen.

Varför bry sig? Liksom.

Ingen bryr sig att ett flak med testosteronpumpade tonåringar rullar ut i arbetslivet med attityden att de har rätt att se till att döttrar inte kommer hem. Som om kvinnor inte kan bestämma själva var de vill vara, när eller med vem. Som om nybakade studenter från bygg är gåvan till kvinnligheten. De som hävdar att ”döttrar ligger på rygg” för deras skull. Den attityden som tillhör stenåldern till. Den hänger väl inte ihop med att ”män/killar” frias från våldtäkt regelbundet?

Det är ju inte deras söner eller deras döttrar så varför bry sig? Studenternas omogna beteende kommer ju att ”gå bort”. För det blev ju ”män” av de andra till slut.

Är det manligt och naturligt att först vara ett svin och bete sig som ett arsle mot kvinnor och därefter bli smartare? Som något sorts utvecklingssteg?

Betedde vi oss bättre i samma ålder? Sant är att första arslet att bete sig illa inte föddes för 18-/19 år sedan. Långt ifrån. Tiden var tyvärr mycket mer tillåtande på 90-talet. Anmäla till skolan eller polisen att någon tafsade på en eller juckade mot en när man gick genom en korridor? Hur skulle man kunnat anmäla något som ansågs vara ”normalt beteende” bland killar? ”De tyckte om oss…” var ursäkten från vuxenvärlden.

Idag är attityden mycket bättre. Inte bara vi som tvingats utstå detta under skoltiden och långt senare vet att det är fel utan även samhället har insett att det är fel. Att attityden mot tjejer och kvinnor varit käpprätt åt helvete. Vi är inte köttstycken eller villebråd färdiga att bära hem för att användas efter behag. Vi är inga ägodelar.

Den lilla skaran av ”män” som muttrar ”det har alltid varit så” är de rädda stackarna som känner att vinden ändrats, de som inser att det inte är vi som höjt rösterna och fräst om ”killars/mäns” dåliga beteende genom åren som måste ändra på oss utan tvärtom de som bidragit till att det kunnat fortgå. Ryggdunkarna, de tysta medhållarna, de som tafsat, lekt juckande hundkräk eller helt sonika bara förnöjt kollat på. Det är den skaran som måste ändra attityd. Vinden blåser inte i deras ryggar längre utan piskar deras ansikten. Med all rätt.

Och varför bry sig nu då? Varför reagera med våldsam ilska mot några ”oskyldiga” texter på studentflak? De är ju ”bara ungdomspåhitt”. Inte våldtäkter in the making.

Enkelt. Det vi tillåter är det som fortsätter. Studenterna med denna brist på mogen kvinnosyn är på väg ut till arbetsplatser, helger på kryssningar, festivaler runtom i Sverige, parker under ljusa sommarnätter, privata fester. Semestrar utomlands. De är på väg in mot samhället där barn på väg att växa upp och ser deras beteende. Barn gör ju som bekant som vuxna gör. Eller i detta fall ”vuxna”.

Så frågan är nu. Hur vill vi ha det? Vilken framtid vill vi ha? Vilka förebilder vill vi ge våra barn? Vilken attityd vill vi att våra söner och döttrar växer upp med? Den som ”alltid varit” med sin unkna doft eller en ny, fräsch, respektfull och förtroendeingivande attityd?

Bildresultat för quotes don't expect to see change

”Män/killar” är medvetet skrivet inom situationstecken eftersom inga riktiga män eller killar ser kvinnor eller flickor som köttstycken. De som gör har inte mognat klart ännu oavsett ålder.