Du är mitt hopp

Sätter mig ner vid köksbordet för att fortsätta skriva på boken. Händelseförloppet innan Trehjulingen som gäckat mig länge bara kom till mig när vi gick mot tåget för att åka på loppisrunda. Nu ligger den i anteckningsboken bredvid min laptop. Kaffet står redo.

Råkar titta in i ditt fönster tvärs över gården. Ser din tröja med ordet ”volonteer” över ryggen. Stannar till. Tänker att det finns fler som jag. Fler som frivilligt ger av sin tid för att hjälpa andra.

Du ger mig hopp.

Tar en klunk kaffe. Sköljer ner det sista av en cupcake som köptes utanför Ica av några unga tjejer som sålde saker och fikabröd till förmån för Rädda barnen. Tänker på bordet på loppisen i Häggviks garage där alla saker såldes till förmån för Rädda barnen de också.

Tänker på dig som började prata om svenska motståndsrörelsen på pendeltåget mot Häggvik tidigare idag. Hur du uttryckte din missnöje över hur de betedde sig. Hur du pratade med killarna mitt emot dig om deras hemland fast du konstaterade att de var svenskar eftersom de fötts här. Du frågade om deras familjer, om deras liv, om deras framtid. Detta genuina intresse för andra människor. Denna vilja att veta mer och bredda din värld.

Du ger mig hopp.

Du som ser när jag kommenterar mot näthat i kommentarsfält och som vågar hoppa in du med. Du som står upp mot näthat fast du får hätska kommentarer tillbaka. Du är för mig ofta rätt okänd men så hoppingivande.

Du ger mig hopp.

Du som betalade yoghurten åt kvinnan före dig på Ica. För att hon glömt sin plånbok och skulle bli tvungen att gå hem först. Ni kände inte varandra och du ville inte ha något tillbaka.

Du ger mig hopp.

Ni som pratade med två små barn på tåget som ni inte kände. Som skrattade åt deras knasigheter. Som lyssnade när pappan berättade lite om sitt liv. Ni som höll på att glömma bort att kliva av för ni var upptagna i ett samtal med en främling och hans barn.

Ni ger mig hopp.

Ni som lade er i när två killar hoppade på några andra på Flemingsbergs station. Ni kom från alla håll. Lösgjorde er från er vardagslunk liksom jag och vi satte stopp för det som kunde blivit en misshandel. Vi stod kvar i väntan på polisen som flera av oss ringde till. Vi pratade med de inblandade och såg till att de inte lämnade platsen. Jag har ingen aning om vilka ni var. Efteråt gick vi åt skilda håll och fortsatte vår vardag.

Ni ger mig hopp.

Vi är alla förändringen vi ser hos varandra. Det är inte vi och dem utan vi. Jag och du. Tillsammans kan vi förändra den värld som just nu kan verka bitter och föraktfull. Vi kan bidra till en bättre värld genom små eller stora gester av vänlighet. Av respekt. Av civilkurage. Av mod.

Om du står vid min sida så står jag vid din. Tillsammans är vi hoppet ❤

Bildresultat för i stand up for you quotes

 

 

Religion dödar inte, människor dödar

Vi har en rätt som människa att yttra oss, att gestalta, avbilda, beskriva, försköna, måla, rita, berätta. Yttrandefrihet är vår starkaste mänskliga rättighet näst efter rätten till tryggheten. De båda håller varandra i hand och skapar juridiska rättigheter och humanitära rättigheter.

Människor dör för att upprätthålla denna rättighet. ”Satansverserna” tvingade Salman Rushdie att leva under en dödsdom i åratal. Utfärdad av Irans dåvarande högste andlige ledare 1989. När han dog återupptogs inte dödsdomen av den nya ledaren. Lars Vilks lever än idag under dödshot efter sina karikatyrer. Tidningar hotas, människor stäms. 12 människor mördades i Paris efter att karikatyrer publicerats av ISIS ledare. Breivik mördade 69 personer, sårade 110 på Utöya och dödade 8 med en bomb i centrala Oslo och angav i sitt egenskapade kompendium stöd för bla ultranationalism, antifeminism, islamofobi och vit nationalism. Terror mot islam. Liksom nedklottrade moskéer kan ses som brott mot religionsfriheten. Men terror beror inte på religion, det har heller inget stöd i religiösa skrifter. Det finns inget slut på terror och det finns inga svar i religionen. Det är inte islam som är den mördande religionen eftersom religion inte mördar, människor mördar. I gamla testamente kan man finna radtexter som uppmanar till mord om kyrkan skändas eller om otukt begåtts, det är dock inte en hållbar anledning till våldsbrott. Texterna är tusentals år gamla och ursprunget till bibeln liksom de övriga religiösa texterna bygger på tolkningar, gissningar och berättelser. Tolkningen har skötts eller sköts fortfarande av olika andliga ledare. Vi människor är dock själva ansvariga för vår egen tolkning eller uppfattning, vi har ett ansvar för våra handlingar. Det går inte att säga att ”det stod i en gammal bok”.

Ska vi då sluta uttrycka oss av rädsla för repressalier? Vad gör vi då med vår friheten som så många dött för att upprätthålla? Ska vi sluta måla, avbilda, berätta och tala? Släcka den kreativa lågan som gör mänskligheten så fantastisk? Det som gör oss unika är vår egen skapande kraft. Vår universella gemenskap och viljan att vara fri.

Terror är skräck rätt och slätt även bokstavligen. Det kommer inte sluta bara byta målgrupp. Om vi slutar skriva, slutar rita, slutar gestalta vad kommer attackeras härnäst? Se er omkring och tänk över hur många gestaltningar ni ser av olika slag. Hur många konstnärliga uttryck har ni i ert hem? Hur många yttranden som kan anses kritiska mot såväl politik, religion, kön eller enskilda individer? Hur ofta tänker ni något som är högst oacceptabelt. Vi har rätt till detta, vi har yttrandefrihet. Den hotas och har alltid hotats, nu mer än någonsin, men om vi viker ner vår rätt, om vi ger upp vår yttrandefrihet så ger vi upp vår trygghet och vi ger upp vår skapande själ. Människan är född att skapa utan den rätten dör vi.

(publicerades första gången 7 januari 2015, rebloggar mig själv eftersom jag blev påmind om inlägget som är lika högaktuellt idag.)