Tips till min bok önskas!

”Kvällen innan jag klev in i mötesrummet hade jag surfat runt på nätet. Kollat utbudet av tjänster som liknade min. Mängden gjorde mig lugn. Det fanns gott om jobb att söka, gott om sätt att söka på och jag visste att mina meriter var bra.

Min chef tog till orda:

”Det finns inget lätt sätt att säga det här på och jag tror du förstår varför vi sitter här idag, Erika…”

Med den meningen var jag tillbaka vid ett annat vägskäl. I ett helt annat liv. I en halvt renoverad hall med en dålig ytterdörr som drog enormt kallt. I ett hörn stod en kamin som sprakade under vinterhalvåret. Jag låste ytterdörren strax efter att bilen lämnat gården genom att flytta hälften av gruset ut på gatan och rester ut över gräsmattan. Sedan vände jag ryggen mot dörren och bara hasade ner mot golvet i en långsam rörelse. Där blev jag sittande. Mitt bland alla skor och jackor. I en hel del grus som barn och katt dragit in, bland dammråttor större än barnens skor och malplacerade leksaker som väntade på att bli lekta med igen. Min rygg svalkades av den nattsvala dörren.

Jag väntade på sorgen som kommer kommer när man tar ett beslut man är rädd att ångra, vars konsekvenser är oöverskådliga. Sorgen över förlust, över avslut. I släptåg rädslan över framtiden. Det enda som kom var tomhet. Stilla lade den sig som mormors tunga, gamla täcken över mina tankar. Omslöt min kropp. Som tystnaden i rummet när en film tagit slut och man slår ifrån tvn, som en propp som går när all elektronik tystnar och tar surret med sig. Tomheten som hörs när ingen finns kvar.”

Bloggen har lite paus för jag skriver på min bok, texten ovan är en sneakpeak. Men jag tänkte be om lite hjälp. Alla ni som läser min blogg kanske har något inlägg som ni önskar kom med i boken?

Tipsa ert favoritinlägg i kommentarsfältet. Vilket/vilka ni skulle vilja se i boken och varför? Bästa motiveringen vinner ett ex av boken som är under redigering i skrivande stund.

Boken landade till slut i jag-form, för det blev enklast så för mig. Det är min röst, en stor fel kommer från mig. Hur lyckan kan finnas även om allt som normen kräver inte finns och om det är möjligt att byta ett liv mot ett annat när en inte är tjugo längre.

 

Annonser

#blogg100 Att säga nej är att säga ja till annat

Jag har hoppat av som några kanske märkt, inte ett inlägg på över en vecka. Det blev för tajt, för mycket och för lite på samma gång. När jag läser och ska pränta fakta samtidigt så spirar förvisso inspirationen men jag håller ingen deadline på 24 timmar så jag valde att bara glida ut ur utmaningen. Det är inte adjö, farväl eller något liknande bara ett nej till att skriva ett inlägg om dagen och ja till att låta tankarna skapa fritt utan tidsram.

Förut kände jag att jag inte fick säga nej, det är många år sedan nu, tills jag hörde frasen ”Att säga nej är att säga ja till annat” och det är så sant. Om du känner dig tvingad att säga ja, fundera på vad du tvingas säga nej till och om du så väldigt gärna vill säga nej för att du inte känner dig motiverad så känn efter vad du vill säga ja till istället. 

Valet blir så mycket enklare helt plötsligt. Många av oss är helt hopplösa på att säga nej till andra, det vi bör tänka på är att vi säger nej till oss själva när vi säger ja till att göra mer än vi orkar åt andra. När vi tar på oss mer än vi pallar så betalar vi det med vår egen hälsa.

Just nu vill jag satsa på studier, skriva klart mina böcker och bara njuta av livet. Jag hinner inte med fler deadlines då utan vill blogga ifred. Jag önskar alla kvarvarande deltagare lycka till för det är en skön utmaning för en själv att sparka igång skrivandet men minns också att det inte är en tävling utan en utmaning. En personlig utmaning. Om du kommer halvvägs eller missar lite spelar ingen roll för det är din egen känsla och utveckling som bloggare som räknas. Och som människa. Att utmana sig själv och dansa runt på okänd mark är det som gör oss större som människor, vi lär oss mer om oss själva och andra.

Att säga nej är för mig okänd mark. ”Du som alltid ställer upp” är en fras som används om mig. Jag finns alltid där, har alltid ett gott råd, lyssnar alltid, stöttar gärna projekt och hjälper den som ber om det. Men jag behöver också vara den personen för mig själv.

När jag faller så måste jag veta att jag kan ta emot mig med händer och fötter, jag måste veta att jag orkar ställa mig upp igen, jag måste veta att jag orkar kämpa en vända till. Det går inte om jag är splittrad på tusen projekt.

Så om du är som jag och inte vet om du ska säga nej eller ja, känn efter vad du måste säga nej till för att kunna säga ja. Känns det som en personlig förlust att säga ja så ska du säga nej för din relation till dig själv är viktig, du ska vara tillfreds med dig själv hela ditt liv. Se till att säga ja till dig själv.

Vi ses kanske nästa år:)